Carina Kristensen - författare

Aktuell med boken Att göra skillnad - som mormor till ett annorlunda barnbarn.

Carina Kristensen, författaren bakom "Att göra skillnad - som mormor till ett annorlunda barnbarn.

Carina Kristensen jobbar som personlig assistent till sitt barnbarn Alicia. Hon är 61 år gammal och bor i Malmö tillsammans med sin man. De har tre barn och sex barnbarn.
Under hela sitt yrkesliv har hon jobbat med människor. Både barn och vuxna. På förskolor, skolor och gruppbostäder. Att försöka göra skillnad för personer som har olika hinder i sin utveckling är något hon alltid brunnit för. Under många år jobbade hon som barnskötare. När hennes egna barn började bli stora kände hon att det var dags att ta ett steg vidare. Det blev en fil.kand. examen i specialpedagogik. Att vara tjänstledig för att studera tillät inte ekonomin, så alla studier har skett på distans.

Det var några jobbiga men otroligt givande år, säger Carina. Alla kunskaper kunde jag direkt applicera i mitt yrkesliv. När jag fått min examen fick jag en tjänst som specialpedagog på en skola för barn med autism, och några år senare i en förskolegrupp för barn med språkstörning. Det var mitt drömjobb och jag trodde att här skulle jag vara resten av mitt yrkesliv.
Då kom Alicia. Och livet förändrades. Vårt älskade första barnbarn, vår lilla ängel föddes med en mycket ovanlig diagnos som innebär att hon har en flerfunktionsnedsättning. För Alicia innebär det att hon befinner sig på en tidig utvecklingsnivå både intellektuellt och fysiskt. Hon har också en allvarlig form av epilepsi och en hjärnsynskada. Hon är annorlunda, speciell och helt underbar.
Alicia är nu elva år gammal och jag har jobbat som personlig assistent till henne i snart sju år. Ett sätt för mig att göra skillnad.
När Alicia var helt liten kände jag mig väldigt ensam i min roll som mormor till ett barnbarn med funktionsnedsättning. All glädje och lycka över att ha blivit mormor blandades med sorg, oro och ångest.
Livet stannade upp och förändrades. En ny livsresa påbörjades.
Jag vill gärna dela med mig av den resan.

Att göra skillnad – som mormor till ett annorlunda barnbarn.

Att bli mor- eller farförälder till ett barnbarn med funktionsnedsättning är annorlunda. Inget blir som man har tänkt sig. Ibland talas det om att man som mor-eller farförälder upplever en tredubbel sorg. Sorgen över sitt egna barns situation, sorgen över barnbarnets svårigheter och sorgen över det barnbarn som man inte fick. Jag känner igen mig i beskrivningen, men sorgen var hela tiden blandad med den stora kärleken till mitt barnbarn. Egentligen har jag aldrig känt sorg över det barnbarn jag inte fick. Jag har från första stund älskat Alicia precis som hon är. Hon är en underbar liten person som ger oss alla så mycket glädje. Däremot känner jag en sorg över de begränsningar som funktionsnedsättningen innebär. Det känns så orättvist när jag tänker på allt som hon inte kommer att få uppleva.

Boken handlar mycket om mina känslor och tankar som mormor till ett annorlunda barnbarn. Och om hur jag fick förmånen att jobba som personlig assistent och hjälpa Alicia framåt i sin utveckling.
Men den handlar också om mitt barnbarn som kom till världen med stora hinder och som kämpar varje dag. Om hennes kamp att steg för steg kunna uttrycka sig och påverka sin situation utifrån sina förutsättningar. Hur små, små steg framåt så småningom blir ett stort steg. Hur viktigt det är att ge alla den här möjligheten. Det är varje människas rättighet att få tillägna sig ett språk.

Det här är min personliga historia om en lösning som fungerar i vår familj och som jag gärna vill förmedla.

Alla vi som blir mor- och farföräldrar är olika och våra relationer till barn och barnbarn ser olika ut. Får vi ett barnbarn med funktionsnedsättning är det kanske det enda vi har gemensamt. Men för mig är det en viktig gemensam nämnare som skiljer oss från andra mor- och farföräldrar. Vi behöver varandra.

Och jag vill med min berättelse ge andra mor- eller farförälder som går igenom samma sak ett stöd och en känsla av att inte vara ensamma.
Att de kan känna att de är viktiga och kan göra skillnad för sitt barnbarn.