Ellen Kellman - romanförfattare

Strax aktuell med romanen Vi barn i Underlandet, en verklighetsbaserad roman om misshandel, incest och psykvårdens dåliga bemötande och förståelse.

Ellen Kellman, författaren bakom "Vi barn i Underlandet". Ellen Kellman, författaren bakom "Vi barn i Underlandet".

Ellen Kellman föddes i Stockholm 1978 och hade sedan en amerikansk-svensk uppväxt med barndomsåren fördelade mellan Connecticut, Skåne och Stockholm. Hon läste in gymnasiekompetens på folkhögskola, gick på lärarhögskolan och läste idévetenskap, har jobbat inom ideella organisationer och med djur och dockmakeri.

Hon har tidigare gett ut fyra böcker på eget förlag. Albedo som handlar om fjortonåriga Kajsa som kämpar med utanförskap och bantning och som får en ganska glåmig och dyster vän i spöket Desdemona, som trots sin belägenhet stöttar och hejar på. Margareta handlar om en flicka som tar hand om sig själv och sin lillebror under svåra förhållanden, och som har en underbar hemlighet. Valsång handlar om en sjuårings sorg och kärleken till en bästis som gått bort. Bilderboken Emma och Tobias, ärret och känslorna vänder sig till barn som utsatts för sexuella övergrepp, samt till deras omgivning, med syfte att inte förlora hoppet trots att det som har hänt känns så tungt och att det är så svårt att hitta tillbaka till livet. Tonvikten i alla Ellens böcker ligger på människovärdet. 

Böckerna är recenserade och mer info finns på Ellen Kellman

Vi barn i Underlandet

Vi barn i Underlandet vänder sig till vuxna. Det är en självbiografi vad beträffar huvudpersonen Anna, annars har namn, orter och vissa omständigheter ändrats. Den handlar om Ellen Kellmans uppväxt och liv. Med en pappa som är psykopat och pedofil invaderades Ellen till kropp och själ och levde med förtäckta hot och känslomässig utpressning. Men också en grym barndom innefattar lekar, vänskap, upptäckter och underbara överraskningar och det är viktigt att poängtera, det inger kraft åt att både överleva och läka.

Som barn älskade hon sin pappa, mamma och syskon på barns vis och för att skydda dem vände hon smärtan mot sig själv, vilket ledde till ett sammanbrott vid tolv års ålder. Skolsyster hjälpte henne då att få kontakt med barnpsyk. Men i stället för den hjälp som Ellen behövde för att rädda sig undan misshandeln möttes hon av förutfattade meningar, försummelse och känslomässiga övergrepp - även om det också fanns en god vilja och omtanke här och där. Hjälpen gick om intet och konsekvenserna för Ellen blev fem år i isolering på ett behandlingshem där känslor medicinerades bort eller kördes över av människor som inte hade någon förståelse, utbildning eller empati. Berättelsen följer hennes väg ner till botten och upp igen när hon tar tillbaka sin inre kraft och sitt liv. För alla äger sitt liv och när någon människa, tradition eller system anser sig ha rätt att inkräkta på det så måste de drabbades röster få höras.

Behandlingshemmet ligger i en backe och bokskogens trädkronor ramar in den avlånga vita byggnaden med röda jalusier där den ståtar bland kullarna som löper vidare mot himlen. Från den blomstrande terrassen ser man en glimmande rand av havet. Nedanför terrassens många trappsteg sluttar den stora parkeringen söderut, ett stenkast från den lummiga hembygdsparken i dalen där man har veteranbilsmarknaden varje sommar. Framför och bakom hotellbyggnaden ligger djurhagarna utspridda. Där ligger smådjurshagen med getter och buksvin och de stora hagarna som löper in under bokkronorna där fåren och minihästarna betar. Där finns också ett stall, och burar med fasaner och höns. En underbar plats, kan tyckas, men detta är en vacker kyrkogård åt förtappade barn; en bra förvaringsplats, enligt kommunen. Här finns naturen och djuren, personalen och aktiviteterna. Och inte minst det låsta skåpet varifrån allsköns psykofarmaka delas ut med givmild hand, morgon som kväll, under den milda violblå himlen.

 

"Vi barn i Underlandet", av Ellen Kellman.