I den första berättelsen Turisten möter läsaren en inåtvänd och världsfrånvänd person i den drömmande biljettkontrollanten, som fullständigt matas med människor i sitt jobb. Inte minst turister. Berättelsen handlar om att inte se det bästa i allt som sker, och dessutom om att bli det man mest föraktar. Biljettkontrollanten är arg och bitter, men när han möter riktig vansinnig ilska i den skrikande lokalvårdaren känner han sig i stället mjuk och meningslös. Mötet gör att han börjar drömma sig bort och långsamt, långsamt förvandlas han. Eller gör han det?
   En ny religion är en berättelse om två oliktänkande personer i en värld som har blivit dogmatisk och bestraffande. Enbart fragment av den gamla världen finns kvar. Eller snarare är det som så att världen som sådan finns kvar, men människorna i den har ”välsignats” av liktänkande och få människor minns hur det var före ”välsignelsen”. Det har gått så långt att de två protagonisterna, Roger och Lewis, tvingas hålla krypterade konversationer online samt träffas på en specifik plats som bara några få känner till.
   Berättelsen är tänkt att spegla strömningar som finns i samhället idag – såväl politiska som kulturella – som inte välkomnar en fri tanke utan ger sig på de som uttrycker något som inte faller inom ramen för den specifika strömningen. Rent metaforiskt blir Roger och Lewis de som i verkligheten inte går med på vad som helst utan som kritiserar det som tenderar att bli alltför enkelspårigt och förhäxande. Må det vara högerpopulism eller kommunism.
   
Kråksången är en berättelse om tro. Den är tänkt att gräva lite i det mänskliga psyket när det kommer till att hänge sig åt något trossamfund. Själva föremålet för tron i berättelsen är en skog. Tanken är att det ska anspela både på historien och framtiden. Anspelningen på historien är tänkt att utgöras av skogen som mystisk och mytisk plats – liksom ett eget väsen utan känslor. Anspelningen på framtiden är tänkt att utgöras av skogen som romantiskt ideal – d.v.s. längtan till naturen.
   Bägge anspelningarna är också tänkta att skänka läsaren tolkningsmöjlighet vad gäller berättelsens tidsperspektiv och rumsliga perspektiv. Skräcken i berättelsen bygger dock på författarens egen fascination för skogen – både på riktigt och i fiktionen.
   
I den fjärde berättelsen, En utsikt att dö för, får läsaren möta Mikael – en cancersjuk person som står i begrepp att resa utomlands när berättelsen börjar. Ganska snart inser han dock att han inte kommer att genomföra den resan utan en helt annan. Fortsättningsvis är det en ömsom nöjd och stark, ömsom ångerfull och förbittrad man på sin dödsbädd.
   
Som Sten är den femte berättelsen i samlingen och titeln anspelar på en känslokall och ensam person som inte längre har något socialt liv. Allt han hade har förgåtts i kanske de tio sista vintrarna. Liksom en Raskolnikov är Sten en ensam, intelligent och förlorad man. Berättelsen är mestadels en inre monolog vari huvudpersonen gräver sig djupare ner i sitt ensamma helvete.
   Plötsligt räddas han av medmänniskor men äcklas och känner vämjelse över att inte få fortsätta sitt tynande. I slutet håller Sten på att dras tillbaka till världen, till värme och tro på mänskligheten och han börjar se ljuset bara för att ryckas tillbaka ner i mörkret igen.
   
Domen handlar om en person som av någon oförklarlig anledning befinner sig åtalad för ett brott han inte vet att han har begått. Allt han vet är att han är åtalad och att en jury som håller honom för skyldig för brottet utsätter honom för en ordentlig prövning. Han är därför på god väg att bli dömd och i flera avseenden är han redan dömd – p.g.a. saker han inte kan påverka.
   Berättelsen har som inspirationskälla rättegången mot Sokrates med en förankring i ett modernt samhälle inte helt olikt vårt eget. En förankring finns också i att bryta mot normen och att vara annorlunda i ett samhälle där det inte uppskattas. Berättelsen tar märkliga svängningar genom ljus och mörker och har en tolkningsbar upplösning.