Denna bok bär titeln efter gossens akt hos myndigheterna vilka hade ansvar för honom efter det att hans mor hade gått bort då gossen var fem år. Den skildrar hur livet i ett enda slag, helt utan förvarning, blir en mardröm med misshandel, kränkningar och förnedrande behandling på grund av myndigheternas bristande tillsyn. Gement elaka och känslokalla vuxna människor, förklädda i frikyrklig skrud, bröt sakta och metodiskt ned honom. 
    Berättelsen  skildrar även livet på ett barnhem och beskriver hur gossen upplever ett och ett halvt år på en institution, som har rykte om sig att vara grym och hänsynslös. Men hur han där finner en fristad från både det våld och den förnedring som ingick i det strikt frireligiösa fosterhem han då fick lämna för en tid.
    Innan denna katastrof drabbade honom hade han levt i fem lyckliga barnaår med sin pappa, mamma och storasyster. Minnen som han kunde plocka fram när livet blev för svårt.

Det är en delvis mörk och hjärtskärande skildring, men den vittnar också om hur de första levnadsåren i våra liv sätter sin prägel och hjälper oss att stå emot  ondskans makt - och vägra låta oss kuvas.

I boken berättar författaren om sina egna minnen från tio svåra år, men också om lyckan och glädjen i att göra sig fri och sedan förvalta den friheten så omsorgsfullt som möjligt.


Boken är en själslig utvikning i tre dimensioner!

Författaren skildrar hur en gosse rycks bort från en trygg värld och hamnar i en diametralt annorlunda tillvaro. Förutom berättelsen om en gosses väg genom tio år av vanvård, förnedring och övergrepp beskrivs hur han med en stark livsvilja reser sig ur eländet, gör sig fri och på egen hand skaffar sig ett bra liv. 
   Gossens tankar skildras genom de olika skeendena i hans liv, och vi får följa med honom i sinnet under hela den gripande livsresan fram tills han når vuxen ålder.
    Citat ur journaler, handlingar som arkiverats i Norrköpings Stadsarkiv, stödjer berättelsen. I gossens akt B3275 kan läsaren konstatera att myndigheterna fatalt misslyckats med att sörja för ett litet barns omvårdnad och trygga uppväxt.


Författarens ord och tankar

Att torgföra min egen olycka under barndomen är inget självändamål!

Jag har burit min historia för mig själv under alla dessa år, men när staten tillsatte en utredning valde jag att år 2009 deltaga i denna. Genom att berätta om de svåra upplevelser jag utsattes för femtio år tidigare i livet bidrog jag, tillsammans med 900 andra intervjuade personer, till att kasta ett ljus på de oförrätter som drabbade, och fortfarande drabbar, barn i Sverige. Barn som myndigheterna har omhändertagit för vård av varierande orsaker. Samhällets misslyckanden och tillkortakommanden rapporteras i dag i en strid ström och upprör varje vuxen individ som lyssnar på de ansvarigas känslokalla bortförklaringar och stelbenta paragrafryttares kärlekslösa fraser.
    Jag hoppas att min bok kan belysa ett angeläget ämne ur en drabbads perspektiv och öka insikten och medvetenheten för dagens situation, då alltför många barn fortfarande råkar illa ut på grund av myndigheternas bristande omvårdnad och felaktiga beslut. Om min berättelse kan leda till att ett enda barn slipper plågas så är det värt varenda ord.
    Låt oss slå fast att det krävs lagar, förordningar och regler för att barnomsorgen i samhället ska fungera. Det krävs utbildning och upplysning av de som ska bära förtroendet att omsätta regelverket i praktiken. Så långt torde alla vara överens, men varför vanvårdas då barn till döds? Varför hamnar så många av alla orosanmälningar från en engagerad omgivning i en ”slaskpärm” hos berörd myndighet?  Detta bör uppmärksammas mer, för alla våra barns väl och ve. Inget barn skall behöva utsättas för det som jag själv fick genomlida. 
 

Mitt löfte till mig själv i barndomen blev till ett mantra: "En vacker dag ska jag berätta!" Det blev en bok. I morgon är en synnerligen vacker dag - då släpps boken .