Margaretha Molius, författare.

Aktuell med boken Förgiftad på jobbet? Tidigare har Margaretha givit ut Har du fått kvicksilver på hjärnan? Historien om en arbetsmiljöskandal och ett folkhälsoproblem

Margaretha Molius, författaren bakom boken "Har du fått kvicksilver på hjärnan?"

Margareta Molius är född 1939 och i unga år utbildade hon sig till tandsköterska. Detta blev sedan hennes yrke fram till dess att hon avråddes av läkare att fortsätta sin yrkesbana på grund av att hennes arbetsplats orsakade henne allvarlig ohälsa. Molius började då som arbetsförmedlare och sedan som yrkesvägledare på arbetsförmedlingen. Via detta arbete kom hon i kontakt med många arbetslösa som hade råkat ut för olika typer av arbetsskador eller annan typ av ohälsa kopplat till sina tidigare arbeten. Det var också då hon kom i kontakt med de tandsköterskor som likt henne själv hade fått byta jobb eller som till och med blivit för sjuka för att arbeta. Detta blev startskottet för den kamp som Margaretha under alla år har drivit i frågan om de kvicksilverförgiftades rätt till arbetsskadeersättning. Molius har varit aktiv som sekreterare och förbundsordförande i Tandvårdsskade-förbundet sedan drygt 30 år och har i den rollen försökt påverka politiker, myndigheter, tandvårdspersonal samt informera allmänheten om de stora riskerna som finns med amalgam då detta innehåller det giftiga ämnet kvicksilver. Denna kamp får vi följa i boken, Har du fått kvicksilver på hjärnan?

Margaretha Molius är uppvuxen som äldsta dottern i en familj med fyra barn och föreningsaktiva föräldrar, men med små ekonomiska förutsättningar. De var egenföretagare vilket betraktades med oblida ögon på den tiden. Molius första föreningsuppdrag var som 13-åring i IOGT. Föringslivet var något hon fortsatte med genom livet. Hon tog realexamen 1956, då ekonomin inte tillät ytterligare studier. 1966 blev hon Sveriges yngsta nämndeman, åldersgränsen var då att man skulle ha fyllt 25 år. Som 20-åring blev hon aktiv i FPU (Folkpartiets ungdoms-förbund) och hon var sedan politiskt aktiv under större delen av livet fram tills engagemanget i Tandvårdsskadeförbundet tog över i slutet på 1980-talet.

Molius har haft många förtroendeuppdrag, bland annat som vice ordförande i skolstyrelse och socialnämnd, hon har suttit i kommun-fullmäktige och kommunstyrelse fram till början av 1990-talet, varit oppositionsråd under två mandatperioder, därefter som förtroendevald revisor under många år under 1990-talet fram till 2000-talet. Under tidigt 1980-tal var hon även djupt engagerad i miljöfrågor och skrev en mängd av motioner, interpellationer m.m. Utöver familjen bestående av två söner, hus, trädgård och det aldrig sinande intresset för olika samhällsfrågor var hon alltid engagerad i olika föreningar och politiska spörsmål. Även jämställdhetsfrågorna har legat henne varmt om hjärtat vilket ledde till att hon blev ansvarig för dessa frågor i norra länsdelen av Älvsborgs län. Detta var när lagen var ny och motståndet mot kvinnor i mansdominerade yrken var enormt.

Mot bakgrund av att vi firar 100 år av kvinnors rösträtt känns den kampen och alla andra uppgifter om bättre villkor för kvinnor som att vi trots allt har kommit en bit på väg, säger Margaretha.
Det fanns ingen pappaledighet och inget VAB. Man kunde få ett års föräldraledighet men fick bara ersättning för 6 månader, de övriga fick man bekosta själv. Vi kunde heller inte studera som nu samt en massor av annat som vi tjatat oss till. Inget har kommit utan massor av jobb.

Margaretha fortsätter att berätta:
Jag blev sjuk av kvicksilvret redan under utbildningstiden och har genomlevt detta helvete i hela mitt vuxna liv. Att vara sjuk under alla dessa år utan att få någon diagnos, på grund av att sjukvården inte kunde eller inte fick berätta vad felet var, var en enorm påfrestning. När överläkaren doktor Bo Nilsson ställde en diagnos och gav mig en förklaring till alla symtom var detta den största gåvan någonsin. Att bli trodd på och bli respekterad var en enorm känsla i en vård som under alla tidigare år bara hade bortförklarat allt med stress eller annat. Denna bekräftelse var värt hur mycket som helst. Genom honom och andra kunniga i kretsen blev mycket av det som tidigare hade upplevts som obegripligt helt plötsligt begripligt. Att höra de verkliga experterna hålla föredrag och seminarier om orsak och samband gav mig styrka att fortsätta kampen. Jag har alltid skrivit och försökt påverka i rätt riktning, oavsett vad det kostat mig rent karriärmässigt. Mina debatt-inlägg i olika tidningar är många, ledare och artiklar i Tandvårds-skadeförbundets egen tidning,Tf-bladet, är hundratals.

Jag har träffat ansvariga på Socialstyrelsen och åtskilliga ministrar under åren och konstaterat att vi alla är människor, även om en del ansett sig vara förmer genom sina positioner. När jag har träffat alltför uppblåsta människor på viktiga poster har jag alltid haft Povel Ramels visa ”Alla har vi varit små” och Barbro Hörbergs ”Älskade barn, vad drömde din mamma om” i bakhuvudet. Det har gjort mig stark.

Många av mina tidigare arbetskamrater ville inte veta av mig när jag agerade mot riskerna inom tandvården, det var trist då jag visste att mina kunskaper höll för syning. Det har varit många glåpord under åren, till exempel: "Du har bara jobbat några år som tandsköterska och kan inget veta." Mot dumhet och okunskap kan man inte argumentera. Men jag gav inte upp trots allt motstånd från såväl tidigare arbets-kamrater som myndigheter, och nu har det genom ny forskning visat sig att jag hela tiden hade rätt. Om detta kan du läsa i min bok, "Har du fått kvicksilver på hjärnan?"

Förgiftad på jobbet?

Varför har ansvariga myndigheter helt struntat i den lag som instiftades av regeringen redan 1929 – Lag om farliga arbeten?

Denna lag tillkom för att skydda anställda som kom i kontakt med farliga ämnen vari kvicksilver och amalgam ingick. ALLA som arbetade med dessa uppräknade giftiga ämnen skulle skyddas genom särskilda föreskrifter. Av någon outgrundlig anledning skrevs inga föreskrifter för just kvicksilver. De skyddsåtgärder och den information som skulle ha utfärdats, så att tandsköterskor och övrig tandvårdspersonal skulle ha skyddats, struntade de ansvariga i. Detta har lett till att många tandsköterskor och annan tandvårdspersonal har blivit sjuka – och dessutom nekats rätten att få igenom detta som arbetsskada. Som regel fick de i stället felaktiga diagnoser – i många fall förklarades deras ohälsa bero på psykisk ohälsa.

Med hjälp av ett gediget material som Margaretha Molius har samlat på sig under åren kontrollerar och utreder hon nu hur ansvariga myndigheter såsom Arbetsmiljöverket och Socialstyrelsen har agerat när det gäller riskerna för de tandsköterskor som dagligen bearbetade kvicksilver och andra metaller (alloy) till amalgam. Hon visar hur man från ansvarigt håll gjort allt för att mörka problemen med att arbeta med ett av jordens farligaste gifter. Personalen skulle helt enkelt inte få veta om riskerna.

I denna bok får du möta tandsköterskan som inte gav upp kampen för sina kollegor trots att etablissemanget ägnat mycket tid och energi åt att bortförklara ett av vår tids allvarligaste arbetsmiljöproblem. Följ med i den kamp som började 1986 och som till slut fick ett positivt utfall i en dom 2019 då en tandsköterska fick rätt till ersättning för arbetsskada.

Enligt beslut får ingen arbetsplats innehålla kvicksilver i någon form så det är bråttom att nu utforma regler och föreskrifter som skyddar tandvårdspersonalen som fortsatt utsätts för detta i sitt arbete vid putsning och sanering av amalgam.

Har du fått kvicksilver på hjärnan?

Har DU kvicksilver på hjärnan?
Detta är en relevant fråga vilket du kommer att förstå om du läser denna bok. Har dina barn också kvicksilver på hjärnan, och hur är det med dina barnbarn?

Trots 150 år av debatt och forskning som har visat på hur skadligt kvicksilver är för människan och naturen, har tandläkare fortsatt att laga tänder med amalgam innehållande den giftiga metallen kvicksilver. Först 2009 när EU utfärdade ett förbud upphörde detta i Sverige, med viss reservation då det än i dag finns undantag. Detta innebär att det fortfarande finns människor som utsätts för detta farliga gift. Vad har hänt med alla de människor vars tänder är fulla av kvicksilver och på vilket sätt har giftet förts vidare till nästa generation, och nästa?

Den vuxna befolkningen i Sverige är långt ifrån kvicksilverfri. Sviterna av kvicksilvret i amalgam orsakar inte bara skador på de som bär dessa lagningar, det orsakar även fosterskador. Detta innebär att även generation nummer två får lida genom den påverkan av kvicksilver som de utsatts för i magen. Hur är det med den tredje generationen, har även de påverkats?

Redan under mitten av 1800-talet varnade forskare i USA för faran med att använda kvicksilver som tandfyllning. Detta motståndet trängdes ut av oseriösa bedragare som insåg att det fanns att pengar att tjäna. Trots riskerna med läckage av detta giftiga ämne, endast några centimeter från hjärnan, fanns det starka intressen att använda amalgam till kariesangripna tänder. Det fanns mycket pengar att tjäna för såväl investerare som för tandläkarna själva.

Hur har då våra politiker agerat i denna fråga?

I ett historiskt perspektiv har politiker i allmänhet varit positiva till olika förbättringar för de på grund av tandlagningar kvicksilverdrabbade, medan de instanser som skulle genomfört besluten har motarbetat varje försök till det bättre. Detta har inneburit att hundratusentals personer inte får rätt vård och behandling, utan i stället har de mötts av okunniga och vilseledda vårdgivare och ofta även utsatts för ren mobbning i systemet då de sökt vård. Många av de drabbade fick diagnosen psykiskt störning och skickades till psykiatriker i stället för att få den sanering och medicinska hjälp de hade rätt till. Frågan blir då – hur kunde det egentligen bli så här?

I denna bok får du en diger genomgång och förklaring till det som hänt. Molius har tagit upp det historiska perspektivet och framför allt genom rapporter och vetenskapliga belägg visat hur det kunde bli så här i Sverige.