Michèle Glatthard - romanförfattare

Aktuell med "Ishavet", sista delen i "Lövjekarlens vandringar" var av "Bärnstenar i vattnet" är del 1 och "Trollsländor" del 2.

Se gärna föreläsning och författarintervju, från Bokmässan i Göteborg 2022, längre ned på sidan.

Michèle Glatthard, författaren bakom "Bärnstenar i vattnet" och "Trollsländor"

Michèle Glatthard är född och uppvuxen i den lilla byn Meiringen i hjärtat av Schweiz. Byn sägs även vara marängens födelseort och det är vid det vackra vattenfallet Reichenbachfall som Sir Arthur Conan Doyle lät sin karaktär Sherlock Holmes dö. I skogarna och bergen runt omkring byn sägs det bo allehanda väsen, tomtar, lindormar och nattliga ryttare, både med och utan huvud.
Sedan år 2000 bor Michèle i Sverige, först i Uppsala, nu i vackra Morgongåva. Hon undervisar tyska och engelska, frilansar som översättare och gruvguide. Svenska sagor, sägner och folktro har lockat och fascinerat sedan första spatserturen i de uppländska skogarna.
"Bärnstenar i vattnet" är tidigare utgiven på ett annat förlag och ges nu ut som reviderad nyutgåva via Ebes förlag.
"Bärnstenar i vattnet" är den första delen i en trilogi om "Lövjekarlens vandringar". Del 2, "Trollsländor" och del 3, "Ishavet".

Bärnstenar i vattnet

Året är 1657. Prästens hustru dör i barnsäng och ryktena börjar spridas samma natt. Det pratas om klor och sylvassa tänder, som har slitit upp moderns mage från insidan, om horn och en kropp täckt av hårda förkolnade fjäll. Prästfrun har fött djävulens avkomma, sägs det. Men barnet som den unge lövjekarlen hittar i skogen denna natt liknar inte beskrivningen alls. Flickan har sammetsmjuka, röda lockar och nyfikna bärnstensgula ögon.

Lövjekarlen tar med sig flickan på sina vandringar och lär henne allt han kan om örter och läkeväxter. Han visar henne vägen till älvornas rike och bjuder upp henne till dans när de hör Näckens spel. Ju äldre hans Teresa blir, desto klarare blir det för dem båda att deras vägar har korsats förut, i en annan värld, en annan tid. En gång har de varit älskare, men vad väntar dem i detta liv? Medan de försöker komma underfund med sina känslor, drar häxjägarna allt närmare och snart måste lövjekarlen och Teresa fly för sina liv.

Trollsländor

Olycklig och sorgsen har han planlöst vandrat omkring. Gjort allt för att gömma undan minnena efter Teresa djupt inne i sitt hjärta. Men ett hjärta tål inte hur mycket som helst innan det tynar bort av längtan och till slut bestämmer sig lövjekarlen för att vända stegen hemåt, till stugan vid Byskeälven där han en gång har fått vara lycklig. Denna vandring behöver han inte göra ensam, oväntat har han fått med sig den unge prästsonen Assar. Tillsammans träder de in i älvornas rike, dansar och älskar under midsommarnattens blå himmel.

Men när vintern kommer dras lövjekarlen återigen in i mörkret. På nytt ger han sig ut på vandring, en vandring som han tror ska bli hans sista. Han återvänder till sin stuga, ensam, utan drömmar, utan hopp och förlikar sig med att få tillbringa resten av sitt liv i ensamhet. Men en dag knackar det på hans dörr och förvånat ser han in i ett par bärnstensgula ögon.

Kanske är hoppet ännu inte ute. Kanske finns det ännu hopp för honom att få komma hem.

Ishavet

Karin drömmer om ingenting annat än att få gå på dans med sin Anders, gårdens finaste dräng. Hennes dröm blir till en mara när Anders bror Leif leder henne från logen.

Till midsommar föder Karin två barn, en änglalik flicka och en gosse som har faderns ishavsgrå ögon, ögon som modern kommer att frukta, en påminnelse om den mörkaste natten i hennes liv. Men gossebarnet besitter en alldeles särskilt förmåga. Han tröstar som ingen annan, inger hopp där det inte verkar finnas något. Så småningom lär han sig att han även har helandets gåva.

Det här är början på lövjekarlens vandringar, början på hans långa resa hem.