Maria och Sinódoros bor i Léfkara, som tillhör Larnacadistriktet på Cypern. De gifte sig och efter bröllopet åker hon med sin man till Finland där han skall återuppta sitt tidigare arbete som broderiförsäljare i Helsingfors. Under slutet av deras vistelse i huvudstaden är det ständiga oroligheter, och under ”Vinterkriget” som börjar den 30 november 1939 erövrar Sovjet finskt territorium för att säkra sina gränser. Föräldrarna med sin son lyckas fly till Cypern, där hela familjen stannar kvar fram till andra världskrigets slut.
     På hösten 1946 åker fadern ensam till Helsingfors för att återuppta sitt forna arbete, medan modern,de tre barnen och en gammal mormor stannar kvar i Léfkara. Men broderiefterfrågan är inte som fadern hade förväntat sig och de ekonomiska problemen för familjen hopar sig. Nu blir modern tvungen att ta fullt ansvar för sina tre barn samtidigt som hon måste se till att hennes man hadr broderier att sälja. Men breven och framför allt pengarna dröjer alltför länge och utan dem kan hon inte betala sina sömmerskor.  
     Föräldrarnas dröm är att kunna ge sina barn möjlighet att studera. Mellan de två äldsta barnen och det tredje är det fem till sex år. Så när de två äldsta går ut folkskolan i Léfkara tycker föräldrarna att det är dags att åka till fadern i Finland. Tanken är att han skall fortsätta bo kvar i Helsingfors och sköta sitt arbete där och att resten av familjen skall bo i Stockholm. 
     En oktoberdag stänger de igen sitt hus i Léfkara och åker i väg. På vägen till Stockholm stannar de i Paris för att lämna sin gamla mormor i en av sina söners vård. Det skulle bli en tillfällig lösning trodde de, men så blir det inte. Framme i Stockholm möter de på stora problem. Det finns inga lägenheter att hyra och att köpa var det inte tal om av ekonomiska skäl. Därför lever de ett kringflackande liv från boende till boende under flera år. 1960 får de äntligen egen lägenhet och snart flyttar fadern till sin familj i Stockholm. Men broderierna fortsätter att sälja dåligt.

Allt som skildras i Brustna förhoppningar har hänt i verkligheten, även det som gör ont att nämna, ingenting är fiktivt. De grekiska namnen är skrivna så som de uttalas på Cypern.
     Berättelsen i romanen kan delas i 3 delar.
     Kap 1-5 utspelar sig under andra världskriget i Léfkara och fadern är då med familjen där.
     I kap. 6-12 är fadern i Helsingfors, medan modern och barnen är i Léfkara och våndas över att brev och pengar inte kommer i tid.
     I kap. 13-17 är modern och barnen i Stockholm. Fadern arbetar i Helsingfors och kommer ofta på korta besök till sin familj. Här skildras vad det innebär att komma till en stad där moralen är annorlunda än den man är van vid, familjens kamp att lära sig svenska och moderns förfäran över att inte ha ett stabilt boende. När de så småningom får en egen hyreslägenhet förbättras moderns trivsel avsevärt.      

Romanen börjar med en inledning där Léfkara och broderinäringen presenteras, och en avslutning där bland annat ämnet assimilation tas upp. Michel Koumi har varit noga med att språket ska vara enkelt och lättbegripligt och har därmed undvikit alltför många citat. Under hela romanen är det jag-personen som berättar. Svåra ord förklaras etymologiskt, men det är inte enbart huvudpersonerna som är viktiga i romanen.  Viktiga historiska händelser får en naturlig beskrivning i berättelsen, bland annat valda delar av Cyperns historia där filosofi och teologi  har spelat en viktig roll för ön under den apostoliska tiden i kristendomen. Och så det viktigaste: Under många hundra år av främmande herravälde har människorna på Cypern inte lärt sig att stå på egna ben och därmed hamnat i klorna på rovgiriga främmande politiker, vilket är det mest utmärkande för alla länder som har råkat ut för kolonialmakternas styre. 
     Brustna förhoppningar rör sig om en ordinär migrationshistoria, en historia som gick snett för Michels mamma för hon räknade inte med att stanna i Sverige för alltid. Barnen valde att ägna sig åt studier och långa studier tar lång tid.  För barnen omvandlades Sverige under denna tid från att vara ett utland till att bli deras hemland - som de inte ville lämna.