Pia Hillerblad - romanförfattare
Aktuell med romanen Contra Tiempo
Pia Mari Hillerblad föddes i Skåne 1951, växte upp i Sundbyberg utanför Stockholm, och bor nu i Skåne igen. Hon är f.d. narkossköterska och f.d. mellanchef inom sjukvården. Hon gick i pension lite tidigare än 65 för att hon ville skriva. Hon blev sjuk hösten 2012. Det visade sig att det inte var så farligt, men under en period så trodde hon att hon var på väg in i demens. Det är hon alltså inte, men när hon levde med den tron under några månaders tid så blev det väldigt klart för henne att det hon ville göra innan livet är slut var att skriva en bok som kunde bli utgiven, inte slita med landstingets hopplösa personalpolitik. Pia bor nu på en gård i sydöstra Skåne tillsammans med man och hund. De odlar sina egna grönsaker och renoverar den gamla gården.
Lusten att skriva har funnits med hela livet. I barndomen och ungdomen påbörjade hon flera projekt som aldrig blev klara, men för tio år sedan gav hon sig själv en vecka till att bara skriva, och märkte att hon med åldern funnit det tålamod som krävdes för att kunna fullfölja ett så omfattande projekt som en bok är. Den första hamnade i den virtuella byrolådan. Sen följde kurser i skrivande och ett år på skrivarlinjen på Malmö folkhögskola. Det andra manuset, ”Contra Tiempo” blev en bok som nu ges ut på Ebes förlag. Det tredje … det berättar vi inte än.
Contra Tiempo
Contra Tiempo är en spännande och underhållande relationsroman med inslag av magi. Den utspelar sig växelvis i Lund i början av 2000-talet och i Sevilla runt 1840. Contra Tiempo betyder motrytm. I flamencon används det uttrycket när två som klappar händerna klappar vartannat slag, och då får en rytm med mer ”studs”.
I Sevilla befinner vi oss bland romerna i Triana. Mariam är en ung flicka, en fantastisk dansare, under tidigt 1800-tal i Sevilla. Vi får möta hennes mor och far, hennes bröder och brorsbarn och hennes handikappade syster. Vi får också lära känna Don Esteban Carrera, som blir förälskad i Mariam när han ser henne dansa. Förbjuden kärlek, heder, kloka gummor och ond bråd död är några av ingredienserna i historien som utspelar sig bland gränderna i Triana och i floden Guadalquivirs dalgång.
I Lund följer vi narkossköterskan och ensamma mamman Maria. På Centraloperation på det stora sjukhuset i Lund träffar hon ST-läkaren Stefan. Han blir blixtförälskad, trots att han är gift med vackra danska Trine. Maria stretar på med sitt liv som ensam mamma och försöker undvika att bli kär i Stefan, ja, hon försöker undvika att känna något överhuvudtaget. Det är enklare så. Men hon drömmer, om och om igen samma dröm. När hon börjar dansa flamenco på Medborgarskolan så börjar känslor komma upp till ytan, och drömmarna blir mer händelserika.
Maria drömmer Mariams liv, utan att veta vem Mariam är.
Stefans Trine är inte vilken vacker blondin som helst. Hon har en halvmåneformad pupill på vänster öga, det är ett tecken på att hon tillhör en särskild gren av människosläktet som kallar sig Nintus barn. De har funnits sen urminnes tider. Nintu var barmhärtighetens gudinna i gammal sumerisk mytologi, och enligt sägnen har hennes barn till uppgift att hjälpa oss tillrätta. De hjälper oss när vi kört fast, när vi inte kommer vidare till nästa liv/ nästa utmaning därför att vi fastnat i något destruktivt. Det kan röra sig om missbruk, våld, att inte ta hand om sina barn, ångest. Nintus barn känns igen på sina halvmåneformade pupiller och man skulle kunna säga att de fungerar som ett slags superpsykologer.
Trine har ett uppdrag. Hon drar i trådar för att styra utvecklingen i Marias och Stefans liv. Det är hennes första uppdrag, och hon har handledning av Alexander Roskov, som hon kallar för Mästaren.
Det vi inte lär oss i detta livet får vi komma tillbaks och göra om. Gör om och gör rätt.