Ebes förlag bloggar om böcker

Bokrecension
Kvinnan på stigen av Lars Alm                                   1 Maj 2017
 
Kryddig kompott
 
Kvinnan på stigen av Lars Alm är hans andra roman, en fortsättning av berättelsen om Johan Hanssons liv från tonåren till vuxendomen. Vi fick bekanta oss med Johans barndom i den gruvarbetarfamilj vars liv skuggas av alkoholmissbruk och ett våldsamt leverne i Alms debutroman Pojken vid bäcken.

Huvudfiguren i bägge romanerna kämpar med att slita sig loss från barndomens traumatiska upplevelser, alkoholmissbrukande föräldrar, komplicerade syskonrelationer kantade av spritmissbruk, våld och ett liv präglat av ansvarslöshet, avund, skam och kärlekslöshet.

Kvinnan på stigen är en kryddig kompott på flera nivåer.
Kärnfamiljen har splittrats. Kommunikationen familjemedlemmar emellan präglas av oförmåga att tala om känslor, tonsätta dem med ord. Kommunikationskulturen består mestadeles av skrik och hot, oförmåga att kontrollera känslor. På finska skulle man kunna beskriva kommunikationskulturen med ordet vittuilukulttuuri, där avsikten med konversationen är att såra den andra med ordets svärd. De elaka orden är samtidigt ett tecken på djup avund och saknad av respekt.

Familjekulturen kännetecknas av individualism, rädsla för att bry sig och visa kärlek gentemot varandra. Var och en får reda sig själv. Uppmuntran och stöd lyser med sin frånvaro, vilket syns kanske bäst syskonen emellan, speciellt i Sivs och Rogers liv.

Ett annat bärande tema är den grova manskulturen, macholivet, där mannen ska styra, härska och underkasta såväl kvinnan som barnet. Besvikelserna och svårigheterna dränks i sprit, vilket gör att alla gränser till ett civilicerat beteende överskrids och kontrollen av känslor försvinner. De goda stundera i livet är få, men de finns där t ex för Johan i hans studier och musik.

Lars Alm skildrar på ett kryddigt sätt vad som händer när alkoholen tar makten i en människas liv. Han skriver färgstarkt om ständigt brutna löften, ständiga lögner för sig själva och för andra, ansvarslösheten, våldet och det mista förstroendet för varann inom familjen och bland de nära. Att växa upp i sådana kaotiska förhållanden sätter sina spår för hela livet. Det får också Johan erfara. Hans liv består av paradoxer. Å ena sidan representerar han förnuftet i familjen, men får inget gehör. Å andra sidan faller han själv under alkoholens makt, något som han hela livet försökt undvika. Människan är svag, när hen saknar medel att hantera det kaotiska känslolivet och när hen inte fått rätta verktygen under barndomen. Självbeskyllningarna över barndomsvännens död gäckar i årtionden tills han får “syndernas förlåtelse” av den avlidne pojkens mamma som mist sin sinnesfrid pga olyckan.

Kvinnorna spelar en viktig biroll i boken. Johans mamma försöker stötta sonen så gott hon kan, men förmår sig inte att dra sig loss ur den våldsamma relationen med Arne. Stackars Siv, systern till Johan, hamnar i en ännu värre situation med sin narcissistiske man som undertrycker och misshandlar såväl verbalt som fysiskt. Spiralen är färdig. Samma beteendemönster upprepas i nästa generation. Broder Rogers fru tar ut skillsmässa till slut, vilket ter sig som den enda förnuftiga lösningen. Johans fru Eva representerar en mera modern kvinna med sunt förnuft och låter sig inte underkastas av våldet. Hon kommer å andra sidan från en annorlunda familjekultur och har därför ett gott självförtroende till skillnad från Johans mamma och systern Siv.

Kärleken övervinner allt, sägs det. Det är Evas och Johans kärlek till varandra som till slut uthärdar svårigheterna. Eva tillsammans med Johans nya arbetsgivare och behandlingshemmets personal tror på ett tillfrisknande från sjukdomen med namnet alkoholism. Dock inte förrän Johan själv har medgivit problemet och sjunkit så djupt ner att det bara finns två alternativ; antigen dö eller bli frisk.

Trots den svåra och kaotiska barndomen, representerar Johan hoppet för en bättre framtid. Trots alla svårigheter, förmår han sig att ta högskoleexamen för att gå vidare i livet. Han finner motivation i de lyckade studierna och har fokus på att avsluta dem, fumlandet och supandet till trots. Johan är ett bevis på att man kan komma långt i livet oavsett ens sociala bakgrund. Hans berättelse understryker det faktum att jämlika utbildningsmöjligheter banar vägen för ungdomar från arbetarklassen att gå vidare, att inte bli fångar av sin sociala ställning.
Att växa upp och bli vuxen är en mödosam färd för en del människor. Johan utgör ett exempel på att vägen till en ansvarsfull vuxen person ibland är kantad med nästan oöverskridliga hinder som är satta av familjeförhållanden men också av honom själv. Den stunden då han inser sig behöva hjälp, är stunden då hans tillfrisknande kan börja. Det är hoppingivande för alla som kämpar med olika typer av beroenden.
 
Irma Kuukasjärvi
Kommunikationschef, ekonom