Ebes förlag bloggar om böcker

Bokrecension
Kvinnan på stigen av Lars Alm                                   1 Maj 2017
 
Kryddig kompott
 
Kvinnan på stigen av Lars Alm är hans andra roman, en fortsättning av berättelsen om Johan Hanssons liv från tonåren till vuxendomen. Vi fick bekanta oss med Johans barndom i den gruvarbetarfamilj vars liv skuggas av alkoholmissbruk och ett våldsamt leverne i Alms debutroman Pojken vid bäcken.

Huvudfiguren i bägge romanerna kämpar med att slita sig loss från barndomens traumatiska upplevelser, alkoholmissbrukande föräldrar, komplicerade syskonrelationer kantade av spritmissbruk, våld och ett liv präglat av ansvarslöshet, avund, skam och kärlekslöshet.

Kvinnan på stigen är en kryddig kompott på flera nivåer.
Kärnfamiljen har splittrats. Kommunikationen familjemedlemmar emellan präglas av oförmåga att tala om känslor, tonsätta dem med ord. Kommunikationskulturen består mestadeles av skrik och hot, oförmåga att kontrollera känslor. På finska skulle man kunna beskriva kommunikationskulturen med ordet vittuilukulttuuri, där avsikten med konversationen är att såra den andra med ordets svärd. De elaka orden är samtidigt ett tecken på djup avund och saknad av respekt.

Familjekulturen kännetecknas av individualism, rädsla för att bry sig och visa kärlek gentemot varandra. Var och en får reda sig själv. Uppmuntran och stöd lyser med sin frånvaro, vilket syns kanske bäst syskonen emellan, speciellt i Sivs och Rogers liv.

Ett annat bärande tema är den grova manskulturen, macholivet, där mannen ska styra, härska och underkasta såväl kvinnan som barnet. Besvikelserna och svårigheterna dränks i sprit, vilket gör att alla gränser till ett civilicerat beteende överskrids och kontrollen av känslor försvinner. De goda stundera i livet är få, men de finns där t ex för Johan i hans studier och musik.

Lars Alm skildrar på ett kryddigt sätt vad som händer när alkoholen tar makten i en människas liv. Han skriver färgstarkt om ständigt brutna löften, ständiga lögner för sig själva och för andra, ansvarslösheten, våldet och det mista förstroendet för varann inom familjen och bland de nära. Att växa upp i sådana kaotiska förhållanden sätter sina spår för hela livet. Det får också Johan erfara. Hans liv består av paradoxer. Å ena sidan representerar han förnuftet i familjen, men får inget gehör. Å andra sidan faller han själv under alkoholens makt, något som han hela livet försökt undvika. Människan är svag, när hen saknar medel att hantera det kaotiska känslolivet och när hen inte fått rätta verktygen under barndomen. Självbeskyllningarna över barndomsvännens död gäckar i årtionden tills han får “syndernas förlåtelse” av den avlidne pojkens mamma som mist sin sinnesfrid pga olyckan.

Kvinnorna spelar en viktig biroll i boken. Johans mamma försöker stötta sonen så gott hon kan, men förmår sig inte att dra sig loss ur den våldsamma relationen med Arne. Stackars Siv, systern till Johan, hamnar i en ännu värre situation med sin narcissistiske man som undertrycker och misshandlar såväl verbalt som fysiskt. Spiralen är färdig. Samma beteendemönster upprepas i nästa generation. Broder Rogers fru tar ut skillsmässa till slut, vilket ter sig som den enda förnuftiga lösningen. Johans fru Eva representerar en mera modern kvinna med sunt förnuft och låter sig inte underkastas av våldet. Hon kommer å andra sidan från en annorlunda familjekultur och har därför ett gott självförtroende till skillnad från Johans mamma och systern Siv.

Kärleken övervinner allt, sägs det. Det är Evas och Johans kärlek till varandra som till slut uthärdar svårigheterna. Eva tillsammans med Johans nya arbetsgivare och behandlingshemmets personal tror på ett tillfrisknande från sjukdomen med namnet alkoholism. Dock inte förrän Johan själv har medgivit problemet och sjunkit så djupt ner att det bara finns två alternativ; antigen dö eller bli frisk.

Trots den svåra och kaotiska barndomen, representerar Johan hoppet för en bättre framtid. Trots alla svårigheter, förmår han sig att ta högskoleexamen för att gå vidare i livet. Han finner motivation i de lyckade studierna och har fokus på att avsluta dem, fumlandet och supandet till trots. Johan är ett bevis på att man kan komma långt i livet oavsett ens sociala bakgrund. Hans berättelse understryker det faktum att jämlika utbildningsmöjligheter banar vägen för ungdomar från arbetarklassen att gå vidare, att inte bli fångar av sin sociala ställning.
Att växa upp och bli vuxen är en mödosam färd för en del människor. Johan utgör ett exempel på att vägen till en ansvarsfull vuxen person ibland är kantad med nästan oöverskridliga hinder som är satta av familjeförhållanden men också av honom själv. Den stunden då han inser sig behöva hjälp, är stunden då hans tillfrisknande kan börja. Det är hoppingivande för alla som kämpar med olika typer av beroenden.
 
Irma Kuukasjärvi
Kommunikationschef, ekonom

"Den är helt suverän!
Den är stark och äkta, rakt på, rakt in. En bok som behövdes! 

Emma Berglund
Kurator Ungdomsmottagningen

Det skrivs och pratas ofta i dag om arga unga män i förorten - men var är de unga kvinnorna? Hur går det för dem?

Maria Stark har skrivit en stark debut om de unga, arga, våldsamma, kriminella och utsatta tjejerna som gjorde sitt bästa för att överleva i en grym värld.

Girlhood - Har himlen en förort? är en historia som mycket fritt bygger på några verkliga händelser från Stockholm och Göteborgsområdet i slutet av 90-talet, men den är ingen beskrivning av någon enskild persons livsöde. Den utger sig heller inte för att återge en sann eller fullständig bild av begångna och utredda/nedlagda brott, händelser, handlingar etc.  Det är en historia om tonårstjejer som fanns för länge sen, och som finns än idag på vissa platser i Sverige. Det är en berättelse som låter tjejerna från förorten ta all plats.

BTJ skrev en fin recension och nedan ett utdrag:
Publiceras i BTJ-häftet nr 7, 2017.
Lektör Anna Wilner

Bakom deras destruktiva leverne döljer sig tragiska uppväxter och deras vänskap prövas starkt av förortslivet. Samtidigt är vänskapen ibland deras enda livlina. //En del kapitel är också helt skrivna på förortssvenska. Språket flyter lätt, men backar inte för att skildra den osminkade verkligheten. Stark lyckas med starka personskildringar//
Boken lyfter fram en grupp, förortstjejerna, som tidigare inte synts så mycket i ungdomslitteraturen och visar på deras styrka trots extremt tuffa omständigheter. Den funkar utmärkt för gruppdiskussioner om att utvecklas och finna styrka i varandra när samhället sviker. 

Girlhood - Har himlen en förort är en berättelse om förorten i går och i dag men förhoppningsvis inte i morgon!

Boken finns som inbunden, pocket och som e-bok.

2017/01/23
Publiceras i BTJ-häftet nr 7, 2017.
Lektör Anna Wilner
Recension

Girlhood - har himlen en förort? är en stark debut som lyfter fram tjejerna i förorten.

Huvudpersonerna är fyra tonårstjejer, vars liv kantas av droger, våld, sexuella övergrepp och kriminalitet i slutet av 1990-talet. Bakom deras destruktiva leverne döljer sig tragiska uppväxter och deras vänskap prövas starkt av förortslivet. Samtidigt är vänskapen ibland deras enda livlina. //En del kapitel är också helt skrivna på förortssvenska. Språket flyter lätt, men backar inte för att skildra den osminkade verkligheten. Stark lyckas med starka personskildringar//

Boken lyfter fram en grupp, förortstjejerna, som tidigare inte synts så mycket i ungdomslitteraturen och visar på deras styrka trots extremt tuffa omständigheter. Den funkar utmärkt för gruppdiskussioner om att utvecklas och finna styrka i varandra när samhället sviker. 

Allt gott tills vi ses och hörs igen!
Linda 

Ett starkt minne
Det är sen kväll i mitten av augusti. Jag är omkring tio år, ligger och läser en veckotidning i mormors sommarstuga. Där finns ingen el, stearinljusets låga bildar en gloria i det mörknande rummet. Några kvinnor i en avlägsen by i Frankrike tror sig vara häxor. En av dem har tvingat de andra till obehagliga riter och grips av polisen. Hon är fotad i svart-vitt, blicken är frånvarande. Det finns ett porträtt i färg också där hon verkar öppen och glad. Medan ljuslågan darrar och verkar frysa i vinddraget från otäta fönster försöker jag förstå.
   Fortfarande idag skräms jag av detta minne, men inser att kvinnorna ingick i en sekt och var psykiskt förvirrade. Jag vet också att stark tro på en idé eller föreställning kan göra vår verklighetsuppfattning skev. Det finns många exempel även på samhällelig nivå.
 
Författandet   
Jag har alltid skrivit men mest för egen del, aldrig tänkt mig själv som författare. Som vuxen gick jag en skrivarlinje och mina texter blev väldigt väl mottagna. Det öppnades ett flöde. Efter ett antal noveller ville jag skriva en roman. Jag skulle skriva skönlitterärt om fiktiva karaktärer och placera dem i en kontext av häxförföljelserna på 1600-talet. När jag läste in mig på fakta om dåtidens regelverk och trosföreställningar skulle jag också undersöka det kristna patriarkatets religiösa strukturer och underordningen av kvinnan. En fråga som engagerar mig djupt.
 
Att släppa karaktärerna inpå sig
Efter research tog berättelsen fart och jag förflyttades till en annan tid.  Mina karaktärer är skildrade utan pekpinnar och dömande, läsaren får göra sin egen tolkning. För mig är det ofta i mellanrummen det händer saker i en text, snarare än där författaren skriver ut vad läsaren skall dra för slutsatser. Magin bildar också en röd tråd i min berättelse och den går inte att förklara med ord.
    Ju mer under skinnet på mig karaktärerna kom desto svårare hade jag att lämna dem då jag inte skrev. Efter en tid var de med mig hela tiden.  Anade delar av mig själv i dem, ingen behaglig känsla, men så är det väl att författa och det är bara att acceptera. Jag känner mig själv drabbad av deras öden och att jag själv bidragit till dessa kan jag, hur befängt det än låter, ibland känna dåligt samvete för.
 
Karaktärerna
Först kom en oansenlig flicka, Gudrun. Synsk, av trollen sägs det, hon har oväntade krafter. Därefter dök Elof upp, uppfostrad med stryk. Han blir en fanatisk fundamentalist, övertygad om att han som präst måste utrota ondskan. Han tror sig känna igen Satan i människorna och agerar utifrån sin övertygelse. Att konfrontera Elof med Gudrun blev en verklig utmaning.
    Elofs vän Niels, juristen, hävdar att dömandet av trolldom kräver konkreta bevis. Då fanns en diskussion om detta och jag ville skildra den. Vad är tro och vad är sanning? Vad är illusion och vad är realia? Det är frågor som min text helt tiden brottas med.
Gudruns äldre systrar kom med olika karaktärsdrag.   Anna äldst, med synlig styrka, oregerlig, tvingas axla ansvaret för familjen. Hon är barndomskamrat med Elof. När de återses blir mötet en kraftmätning i flera bemärkelser. Hon är då en vuxen kvinna med etablerade sexuella behov. Han är fortfarande en oerfaren pojke med rigida uppfattningar om sig själv, sin omgivning och sin Gud.  Kerstin, mellansystern, intelligent och regelstyrd får avgörande inverkan på händelseutvecklingen. De tre systrarna kämpar med rivalitet och osämja som växer fram mellan dem i en svår tid. Inför prästen Elofs agenda ställs deras konflikter på sin spets.  
 
Många kopplingar till nutid
Under min research blev det uppenbart för mig hur den statsbärande, patriarkala kyrkan iscensatt sina regelverk; kvinnans underordning och att det endast får finnas en gud. Kvinnor blev värst förföljda och jag kunde lätt se varför. De strukturer som tidigt grundlades lever till vissa delar kvar. Den verkligt djupa insikten om hur dessa påverkar oss idag drabbade mig med kraft trots att jag innan anat att det var så.  De uppenbara kopplingar jag gjort till våra moderna samhällen gör mig både arg och ledsen.
    Det har bitvis varit otroligt jobbigt att skriva Förbannelsen, men det har gett mig enormt mycket insikt tillbaka. Människans utsatthet i det system hon föds till blev också uppenbar för mig.  Jag blir aldrig densamma som innan. Jag arbetar nu med en fortsättning, tänker att några av karaktärerna har mer att säga vår tid.

Birgitta Stillman               
Välkommen till min författarsida på Ebes förlag!            Recensioner 
Välkommen till min författarsida på Fb!

Mina egna erfarenhet av att växa upp i en dysfunktionell familj.

Jag har inga minnesbilder från min tidiga barndom. Faktiskt inte från tiden före min skolstart. En god vän sa till mig vid ett samtal där vi bollade minnen från våra barndomar: ”Men Lasse … du föddes väl inte åtta år gammal?”. Men, så är det. Jag har inga som helst minnesbilder dessförinnan.

Jag var ett sk. ”sladdbarn” i en familj med pappa, mamma, fyra äldre systrar och en äldre bror. Brodern var näst äldst av mina syskon och min yngsta syster drygt sju år äldre än jag.
    Jag tror intill visshet att mina föräldrar verkligen älskade varandra. Men min pappa som arbetade som gruvbyggare började med tiden alltmer hänge sig åt extravaganser i form av pokerspel och drickande utöver det vanliga. Han hade dessutom vad man brukar kalla ”dåligt ölsinne” vilket ledde till mycket bråk i hemmet. Ekonomin var heller inte den bästa vilket ofta gav upphov till osämja mellan makarna … en osämja som ofta slutade i att maken gav sig av för att söka tröst i alkohol.
    Efter år av slitningar bestämde sig mina föräldrar att gå skilda vägar. Jag var åtta år och gick i skolan och har inget klart minne av själva uppbrottet men tänkte att allt skulle lugna ned sig då han försvann ur våra liv, för så tänkte jag … jag skulle m.a.o inte se honom igen. Pappa flyttade söderut och mamma som i sitt medberoende hade haft fullt upp med att hålla reda på makens förehavanden kände sig fri att börja leva sitt liv. 
    Tyvärr blev det för mig inte den mer lugna period jag sett fram mot utan situationen förvärrades p.g.a att hon sökte sig till sällskap där alkohol var vanligt förekommande och hon fastnade till sist i ett alkoholberoende.
 
Livet för mig blev nu kaotiskt och svårhanterligt. Jag gick omkring med ständig oro för vad som skulle möta mig när jag kom hem från skolan. Var hon full? De gånger detta inte var fallet var en höjdare för mig. Hon var som en tickande bomb. Periodvis fungerade allt och jag levde, om än imaginärt, i en viss trygghet.
    Men många gånger fick jag söka mig till någon av mina utflyttade äldre syskon för att fly undan för en natt för att dagen därpå oroligt och med hjärtat i halsgropen gå tillbaka hem.
    Jag misskötte skolgången. Jag misskötte min hygien. Jag undvek att ta med mig någon kamrat hem, osäker och rädd som jag var om mamma skulle vara berusad. Jag hade ingen att ty mig till eller ens prata med om mina problem. Syskonen var för upptagna med sitt och slog ifrån sig mina försök till mer, för mig, angelägna samtal med svaren: ”Det går över … oroa dig inte … det är nog säkert inte så farligt, det ordnar sig ska du se”. Mamma försökte att gottgöra sina tillkorta-kommanden med att köpa saker åt mig, vilket jag förstod var ett sätt att freda sitt dåliga samvete.
    Jag kände ofta vrede och stundtals även hat över min mammas alkoholdrickande. All den sorg, rädsla, ensamhet och övergivenhet jag kände gick då ut över henne. Jag var inte ”snäll” vid sådana konfrontationer och hon tog tyst och stoiskt emot all min uppdämda vrede.

Jag var präglad av de värderingar som fanns i hemmet och för mig blev dessa värderingar ”normen”. Det paradoxala blev att jag kände en tillhörighet med livet i hemmet … det var som det skulle vara inklusive alla de känslor av sorg, rädsla, ensamhet och övergivenhet jag kände. 
    Min skolgång var en katastrof under mina åtta år i folkskolan. Att jag blev uppflyttad till nästa klass, år efter år, berodde inte på mina kunskaper utan mer på lärarnas slapphet. Jag skolkade och under vissa år var jag mer fysiskt frånvarande än närvarande under lektionstid. Mentalt sett var jag alltid frånvarande även under lektionstid.
    Utåt sett försökte jag att hålla uppe ett sken av att allt var precis som det skulle vara. För mina kamrater fantiserade jag ihop historier om hur fantastiskt min familj var. Jag hittade hejdlöst på historier om mitt äventyrliga leverne … allt i ett försök att imponera … vilket hjälpte för stunden, men genomskådades så småningom, med påföljden att mina skamkänslor ökade. 
 

Vad som fortsättningsvis händer med Johan 

Boken ”Kvinnan på stigen” är en efterföljare till debutboken ”Pojken i bäcken”. Den tar läsaren vidare in i Johans vuxenliv. Hur han med det bagage han bär på från sin uppväxt försöker hantera sin tillvaro i fritid, studier, arbete och familjeliv och vi får följa … glädjas och kanske förskräckas över hur väl han lyckas efterleva det.

Med den bakgrund Johan har så blir hans värderingar av sin situation och omgivning inte alltid logiska eller realistiska. Han är präglad av en verklighetsuppfattning under sin bardom som många gånger leder honom fel i vuxen livet. Hans behov av uppskattning och kärlek för honom in i besvärliga situationer och får honom även att fatta irrationella beslut.

Jag har fört in en kvinna i berättelsen (därav boktiteln) som dyker upp vid olika tillfällen och blir för Johan ett omen på gott och ont. Han försöker värja sig mot dessa upplevelser och vet inte riktigt om kvinnan enbart existerar i hans fantasi … eller om hon är verklig.

Precis som mina upplevelser, mina känslor och mitt sätt att hantera tillvaro finns med i ”Pojken i bäcken” så finns de även med i ”Kvinnan på stigen”. Johans dilemma med motstridiga känslor, hans oro och hans rädslor leder honom in på en väg där alkohol blir hans sätt att tysta de demoner som som ständigt dyker upp för hans inre. Han flyr in i ett verklighetsfrånvänt tillstånd vilket blir en lindring för stunden, men med en bitter eftersmak.
    Johan bygger en skyddsmur om sig som ingen ska kunna sticka hål på, Han lever i förnekelse. Han vill inte se sina problem trots alla de konsekvenser det får. Han genomlever många år av sitt liv som en ”Dr Jekyll och Mr. Hyde”.

Men, till sist står han vid en vändpunkt och efter en prövande natt böjer han sig i ödmjukhet inför det faktum att han behöver hjälp.

Båda böckerna belyser de problemen som Johan får utstå i sin barndom och vidare i sin väg in i vuxenlivet, och  även hur det påverkar de människor som finns i hans omgivning. Inte minst hans närmaste.

Jag framför i romanerna inga synpunkter på varför det blir som det blir. Det överlåter jag till den tänkande läsaren att själv fundera över.
Jag har skrivit böckerna med avsikt att de ska beröra på många olika plan.

Lars Alm

Lars Alm och hans debutroman Pojken i bäcken. 

Detta är en tragisk historia om en liten pojke i gruvstaden Kiruna på 50-talet. Han lever i en dysfunktionell familj där alkoholen förstör familjefriden. Inte långt från huset där han bor rinner det en bäck genom skogen, denna bäck är barnen förbjudna att leka vid. Trots detta tar sig Johan och Tage ner till bäcken och då händer det som inte får hända.

Johan ryser, han kniper hårt ihop sina ögon och tänker på det som hände vid bäcken. Han ser för sitt inre hur de båda står nere vid bäcken de var förbjudna att leka vid, och låter långsamt händelserna spelas upp för sitt inre.

Följ Johans resa under hans barn- och ungdomstid. En tid full av misär, även om det finns  glimtar av glädje dess i mellan. Dessutom bär han på en tung börda som tynger hans samvete.

Köp boken i förlagets E-butik, eller på Adlibris m.fl.

Läs mer om Pojken i bäcken och Lars Alm på: Lars Alm - författare
Recensioner och utlåtande hittar du på Recensioner - Pojken i bäcken
Missa heller inte uppgöljaren : Kvinnan på stigen.

På: Kultursidan.nu kan ni läsa ett fint reportage om Stina Nilsson Bassell, författaren bakom romanen "I mjölnarens spår". Stina har skrivit flera böcker och "I mjölnarens spår" är hennes tredje roman, utöver detta har hon givit ut diktverk och barnböcker.

"I mjölnarens spår" handlar om en ung kvinna som tvingas in i ett giftemål med en mycket äldre man. I och med detta tvingas hon lämna sin stora kärlek och hennes liv blir en resa som mest består av djupa dalgångar och stor förvirring kring det liv hon tvingas leva. Berättelsen utspelar sig  undet år 1936 med återblickar till sent 1800-tal.

En roman med ett stort djup och tankar som är aktuella än i dag.

Har du hört talas om Gloson?

Inte? Då är detta en roman för dig. Men självklart även för dig som har hört talas om Gloson.

I Årsgångare - på spaning efter framtiden  får vi följa ett gäng glada och nyfikna människor som har hört talas om en gammal nordisk folktradition- Årsgång. Detta innebär att man, enlig gammal nordisk folktro, kan få möjlighet att skåda vad framtiden bär i sitt sköte just under julnattens mest mörka och fasansfulla tiimmar.

Glada och nyfikna ger de sig ut i julnattens mörker, enligt seden åkande i en hästsläde - men det som de får vara med om var inte riktigt vad de hade föreställt sig. Julnattens fasor kan bli för mycket även för den mest modige. Detta får bland annat den så realistiske och jordnära Simon bli varse.

En spännande och samhällskritisk roman som även bjuder på humor, vilket lovar blandade känslor och upplevelser.

Tycker du om böcker som har sina rötter i historien? Ja, då är detta en bok för dig. I Stina Nilssons Bassells roman, I mjölnarens spår får vi följa Emma från hennes unga år och under resten av hennes liv.

Stina skriver med stor poetisk känsla, hennes språk flyter på som musik. Språket väcker enorma känslor och gör att man lätt kan känna empati med romanens karaktärer. 

Denna roman har ett lite annorlunda, och mycket känslosamt, slut än vad man kanske är van vid.

"I mjölnarens spår" är en historisk roman som handlar om ett kvinnoöde. Året är 1936 och i ett fönster tittar en förskrämd kvinna ut. Hon klamrar sig fast vid minnen om en lycklig tid, en tid när hon fortfarande kunde andas.

Emma Klasdotter, 22 år gifter sig med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Nilsson. Året är 1895 och den olycka hon känner den dagen hon går till Havdellska gården blir bara värre och värre.

Vi befinner oss på en gård i Östergötland, utanför Åtvidaberg. Boken rör sig mellan lycka och olycka. En saknad av kärleken leker sig kvar mellan husen på Havdellska gården, men där finns ondskan i varje steg som pockar på uppmärksamhet.