Berör på djupet!
Jag fick en underbar läsning i den kärleksfulla boken Hör-i-hop av AnnBritt Lindén, där hon med värme och innerlighet på ett levande sätt beskriver sin ofattbart stora sorg efter den älskade dottern Sofias plötsliga, oväntade död. Sofia dör i sin mors famn. Sofia var en omtänksam, glad, vacker och inspirerande person och hon uppskattades och beundrades mycket av sina vänner. AnnBritt försöker nu sakta lära sig att leva vidare med denna sorg och smärta inom sig. Det är en kamp. "Hör-i-hop" är en stor liten bok som berör på djupet och som borde läsas av många. Den kan vara till tröst för den som förlorat en älskad son eller dotter. Boken handlar om stor Kärlek mellan mor och dotter och också om Kärleken mellan människor.

Birgitta Wendt

Romanens stora styrka är tidsskildringen
Johannes Daun är historiker och antikvarie. Han har skrivit en hel del faktalitteratur och De rotlösa är hans skönlitterära debut.

Handlingen utspelar sig i en stad med textilindustrier under senare delen av 1800-talet eller i början av 1900-talet Det är en lite större stad ”där alla inte käner alla.” Kanske har Borås stått som förebild.
Det är uppbrottstid. Människor lämnar landsbygden och flyttar in till städerna för att ta del av den nya arbetsmarknaden som finns inom industrin. Jordarbetare blir lönearbetare..
I de rotlösa möter vi några individer som gör denna resa. De rotlösa, som kollektiv, är en stor grupp människor som ständigt är i rörelse. De flyttar, byter arbete, och flyttar igen.
   Huvudpersonerna hyr in sig på övervåningen i Lindströms hus, men delar kök. Här finns Olof Danielsson, som lämnat familjen i backstugan och rest in till staden för att tjäna pengar.  Även hans 19 åriga dotter, Greta, kommer till staden och börjar arbeta på spinneriet. Liksom unge August och makarna Valter och Wilhelmina.
   Romanens stora styrka är tidsskildringen. Den är skriven med säker hand. Usla bostäder, soffhyrning, dåliga arbetsvillkor, trakasserande arbetsledare, brännvin och fylleri och sjuka barn.
   Nej, det är ingen eländesskildring. Just så här tedde sig livet, utan sensationer eller större överraskningar.  De rotlösa är en nyttig läsning för oss, nu, och en påminnelse om hur bra vi ändå har fått det.

Karin Edvall
 

Från första början får jag en känsla att något kommer att hända, något stort och otäckt och att det inte kommer att sluta väl.
"En gång för alltid. Nu ska du bort! [...] Jag ska stympa dig! Långsamt arm för arm, ben för ben, ditt jävla avskräde!" 

Med dessa rader börjar berättelsen. Läsaren kastas rakt in i en konflikt, lär känna 70-årige Marko och hans svurna ärkefiende Kalle Holm. Voilà! Det är vad jag gillar så mycket med Lars Alms berättarstil. Det är inga krusiduller, inga onödiga utsmyckningar, utan det är rakt på sak, rakt in i händelsernas mitt. Från första början får jag en känsla att något kommer att hända, något stort och otäckt och att det inte kommer att sluta väl. (Inga spoilers nu. Ni får själva läsa hur det går.) 

Genom hela romanen pendlar jag mellan att tycka synd om Marko och att tycka att han är en grinig gammal gubbe. "Släpp det bara!", vill jag skrika mer än en gång. Men för det mesta lider jag med honom och känner mig förnärmad och kränkt åt hans vägnar. Fy på dig, Kalle Holm! 

Och så jag känner igen småbymentaliteten som Lars Alm beskriver: skvallret, (skit)snacket, fördomarna, de där gamla konflikterna som bara gror och gror och som ingen vill/kan/orkar ta itu med. Jag har aldrig varit i norraste Norland, men nog finns dessa småbyar lite här och där. 

Tack för en spännande berättelse, Lars. Jag ser fram emot ett träffa dig snart igen och då vill jag minsann veta hur det ska går för Marko!

Michèle Mauer (Författare)

Mysig feel good!
Jag köpte ”Förmögenheten, ensamhet i sällskap” av Madeleine Strandberg på Torslanda bokmässa förra året. Det var ett riktigt bra köp för jag njöt verkligen när jag läste den, detta trots att jag fällde en hel del tårar i slutet. 
   En av bokens två huvudpersoner, 32-åriga Majken, flyttar efter sin skilsmässa till en lägenhet i Högsbo i Göteborg. Eftersom jag själv har bott i det området så känner jag igen mig i alla miljöbeskrivningar. Jag ser trappan ner till Axel Dahlströms torg framför mig när jag läser, jag har själv gått där många gånger. Jag vet hur det ser ut på de platser där hon promenerar och handlar. Det bidrar till en härligare läsupplevelse. Jag har även varit på jobbintervju på den skolan där Majken sökte jobb. Men jag valde att arbeta på en mindre skola. 
   I huset dit Majken flyttar bor 79-åriga Maj-Lis. Hon och Majken blir snabbt bästa vänner trots åldersskillnaden. De är båda ensamma och behöver och mår bra av varandras sällskap. 
   En dag när de pratar om att det finns så många ensamhushåll i området så bestämmer de sig för att starta upp en mötesplats för ensamma i en ledig lokal i huset. Jag önskar att det funnits en mötesplats för ensamma när jag flyttade till Göteborg, det kunde bli lite ensamt ibland när man bor i ett ensamhushåll och inte känner någon. Det är kul med aktiviteter som är åldersblandade. Vill du läsa en mysig feelgoodbok kan jag varmt rekommendera denna bok.
   Bokens första mening: Maj-Lis Nilsson satt vid sitt köksbord och blickade ut över den dimmiga februarimorgonen.
Sofia S

Mer noveller till folket!
Varför hittar jag ingen sådan valaffisch?

Har med förtjusning läst en novell då och då på kvällarna ur denna bok med stor behållning. 
   Språket kräver och förtjänar uppmärksamhet, det är finstämt med så mycket innehåll i varje mening.
   Bokens noveller skrämmer och manar läsaren till eftertänksamhet i sin läsning. Novellen En ny religion gillade jag bäst.
   Tack Johan för att du fått mig att upptäcka formatet noveller igen, fortsätt att skriva, dina texter berör.
   Jag såg att Johan kommer till bokmässan, besök honom och fynda en bok, den är värd att läsas.
/ Malin - Bokfilosoferna

Gripande i sin enkelt!
I De rotlösa får läsaren under några veckor följa en brokig skara människor som lever under samma tak: slitna fabriksarbetare, trasiga familjer och ungdomar utan större framtidstro, alla mer eller mindre fasta i en stad i förändring där ingen av de egentligen trivs. Det de har gemensamt är hopplöshet och misär. 
   Författaren Johannes Daun ägnar ett kapitel åt varje medlem i hushållet och trots att läsaren egentligen inte vet mycket om dem (hur de ser ut eller var de komme ifrån) så är det svårt att inte lida med de stackarna. Man vill så gärna att det ska gå bra för dem. Några scener kommer att dröja sig kvar hos mig länge, för att de är så sorgliga. Tänk att sorgen för att man har mist ett barn kan överskuggas av oron att inte ha råd med en kista. Eller att en människa kan bli så uppgiven att hen bestämmer sig att helt enkelt sluta hoppas. 
   Svenskt 1880-tal är en ny epok för mig liksom genren kollektivroman. Med andra ord hade jag ingen aning om vad som skulle vänta mig när jag började läsa De rotlösa. Jag är glad att jag läste den, för den är välskriven och berör. I mitt jobb som historisk guide och författare rör jag mig mycket i 1600-talets misär men vette tusan om inte 1880-talet var snäppet värre, på ett annat sätt. 

Michèle Glatthard, författare

Som historiker har Johannes Daun säkert bra koll på hur absurd trångboddheten kunde vara!
 Johannes Daun är historiker och antikvarie, verksam vid Textilmuseet i Borås. Med De rotlösa debuterar han som skönlitterär författare. Det rör sig om en historisk roman och arbetarskildring. Tiden är 1880-tal och miljön en stad där textilindustrins starka utveckling lockar till sig arbetskraft från den kringliggande landsbygden.//
I ett inledande kapitel låter Johannes Daun en representant för stadens hälsovårdsmyndighet inspektera det hus där bleckslagaren Isidor Lindström i andra våningens två rum och kök hyr ut bostäder till nio personer. Myndigheten vill nu varna Lindström för att hyra ut till fler. Lindströms företag går dåligt, han lever på de hyror han kan ta in för rummen på övervåningen. Som historiker har Johannes Daun säkert bra koll på hur absurd trångboddheten kunde vara vid den här tiden i det snabbt industrialiserade Sverige. Med sin upptakt i boken låter han läsaren få en tydlig inblick i hur det kunde se ut, men han lägger också grunden för hur boken sedan kommer att ta form. Han ägnar hyresgästerna i tur och ordning varsina kapitel, vilket gör det möjligt att skildra skilda levnadsöden som ändå vävs samman av bostadsgemenskapen (fast gemenskap kanske inte är alldeles rätt ord, trängseln leder givetvis till konflikter).

Christian Swalander
Läs hela recensionen på Alba

Visar på hopp, mod och förändring.
En personlig berättelse som verkligen visar på en människans möjligheter, trots dåliga förutsättningar.
Boken är väldigt fint skriven och visar på hopp, mod och förändring. Men den är också ett vittnesmål om
år av bristande insatser från samhällets sida. Läs den, du kommer inte att ångra dig!

Författare Annica Lilja Ljung

Trollbindande läsupplevelse

Det här är en trollbindande läsupplevelse med övernaturlig spänning fylld med olika mystiska väsen som synliggörs med färgstarka illustrationer och en fängslade handling som passar för högläsning.

”Valter hade lovat sin far att ta hand om sin lillasyster Tova på den årliga marknaden, men plötsligt så tappar han bort henne i folkmassorna och när marknaden stänger för kvällen finns det inte ett spår av Tova någonstans, förutom hennes blå hårband som hittas på marken. Valter känner att det är hans fel att Tova är borta. Desperat söker han upp spåkvinnan på marknaden för att få hjälp med att hitta sin lillasyster. Det spåkvinnan berättar för Valter har han först svårt att tro på men eftersom han inte ser någon annan utväg beger han sig till slut in i den djupa skogen, alldeles ensam, i sökandet efter att hitta Tova.

I skogen råkar Valter ut för skrämmande händelser och möter varelser som han aldrig i sin vildaste fantasi hade trott existerade. Gång på gång hindras han i sitt sökande efter Tova. Kommer han någonsin att finna henne? 

Följ med på ett fartfyllt och stundtals farligt äventyr i den djupa skogen där Valter och Tova inte bara råkar ut för svårigheter och mystiska väsen, utan också får hjälp från oväntat håll.”

Detta är en otroligt välskapt högläsningsbok med fantastiskt beskrivningar och skildring av den trollbindande skogen och de olika naturväsena som utspelar sig i en magiskt spännande och fantasifull berättelse som riktar sig till barn mellan 7 till 10 år och vuxna som fortfarande tror på sagor och väsen. 

Gullis lästips

Leenden och tårar!

Två kvinnor med nästan 50 års åldersskillnad möts av en händelse & påbörjar en djup vänskap.

Ett svek. En sorg. De tar stöd av varandra och en fin vänskap byggs upp. Boken bjuder på leenden & tårar och jag njuter av det fina språket boken igenom!

Det här är Madeleines debutroman! 
Tack för chansen att läsa! ❤️

@millimys_books
 

Bärnstenar i vattnet - ljuvligt magisk!

Måndag. 
På jobbet. 
Orden lever ännu i mig. 
Einar och Teresa. 
Deras världar - världsliga som magiska. 
Deras Kärlek som är så ofantligt mycket större än allt som är mänskligt och omfamnar genom alla liv, tider, rum och dimensioner. Skälvande själanerver som söker sig samman genom allt. 
Världarna och Liven som jag bjuds in till, upplever med hela mitt jag. Jag skrattar, ler, lider sörjer och gråter och ibland vill jag bara rusa genom sidorna för jag måste få veta. Men jag dröjer långsamt vid orden. Insuper varje bokstav, varje stavelse, njuter av melodi och ordval. 
För språket. 
Herre min get, Språket. Som tränger in i själens innersta och lämnar en ljuvligt söt men också en förtvivlat upprörd bitter smak på tungan. 
Språk och berättelse i sinnlig samklang. 

Alltså, den här boken är magi. På riktigt. På alla plan. Bärnstenar i vattnet är en av de allra allra starkaste böcker jag någonsin har läst. En av de vackraste världar jag fått uppleva. 
Omöjlig att släppa, men med sex Kids så måste jag släppa. Och i varje stund jag fick, fann jag mig själv med boken i handen. Bara en sida till. Bara en till... 
I hjärtat lever berättelsen kvar. Hela tiden. Varm och innerlig. 

Morgana Wiksell

Imponerande!
Det är nästan mörkt utanför fast klockan bara är tre. Ett regn/snöoväder är på väg in över oss. Jag kryper upp i soffhörnan med en kopp te och ”Bärnstenar i vattnet”, av Michele Glatthard.
Att fly in i skogarna tillsammans med lövjekarlen Einar och hans skyddsling Teresa är en flykt som heter duga! 1600-talet med fattiga gårdar, stora skogar, sjukdom och vidskepelse är verkligen en annan värld. Här finns näcken och älvor, smittkoppor och missväxt, men också goda och onda människor och människor med kunskaper utöver det vanliga. Människor som riskerar att kallas för häxor – och bålen brinner i många socknar.
Författaren har lyckats med att fånga ett ålderdomligt språk utan att göra avkall på läsbarheten. Imponerande!
”Bärnstenar i vattnet” är första delen i trilogin ”Lövjekarlens vandringar”, utgivna på Ebes förlag.

Pia Hillerblad (författare)

Stark bok med massor av kärlek
Det som slog mig när jag först läste den är de detaljerade historiebeskrivningarna som gör att boken får en annan tyngd. Det märks att det ligger mycket kunskap och forskning bakom arbetet kring boken. Naturbeskrivningarna är helt magiska. Kärlekshistorien som genomsyrar hela boken är lika sorglig som vacker. Helt enkelt en bra och stark bok med massor av kärlek till en svunnen tid och en hyllning till våra nordiska väsen.
 
Anna 

Det gjorde ont i mig.
Denna lilla bok berättar om en verklighet för många men som ofta inte syns på utsidan. Nämligen om hur man mår i själen ett tillstånd som det än idag finns mycket skam kring. Författaren beskriver modigt sin resa med psykisk ohälsa och när det såg som mörkast ut kom ljuset. Det gjorde ont i mig att läsa om hennes smärta och hopplöshet. Stundtals jobbigt att läsa när det fanns ämnen som jag även kunde relatera till men ändå så viktigt att sätta ord på.
Denna lilla bok kan nog ge hopp till många att ljuset även kan hitta dem.❤ Tack @aniciaeriksson för att du modigt delat med dig av ditt liv.
Författare Erika Larsson Norlund

En varm bok som behövs!

I lördags kväll i goda vänners lag berättade en i sällskapet om en pojke i den litterära slukaråldern (säg 11-13 år) som hade svårt att hitta böcker för unga som inte skrämde honom och gjorde honom illa till mods. Nästan det enda nyskrivna som fanns handlade om spöken, monster, onda trollkarlar eller Jordens undergång.
Jag insåg då med ens vilket i samtiden ovanligt värde den här avbildade boken av Teresa Thurell besitter. Det är den sortens bok som man i nämnda ålder älskar att vistas i. En på sitt sätt verklig och igenkännbar värld där något större, något annat också är personligt närvarande på ett lockande och mycket mystiskt vis. Men inte skrämmande eller hotfullt, utan hjälpsamt, något som ger kraft och mod när man konfronteras med ogin förstörelse av det som är vackert och dyrbart i det som lever runt omkring oss.
Boken gestaltar också fint, på ett för unga läsare både allvarskrävande och hemtrevligt vis, existensen av människor med speciella gåvor, som inte är tillgängliga för vem som helst. En varm bok som behövs mycket mer än alla eländiga dystopier. Speciellt för barn i den känsliga gränsåldern, när de börjar bli ungdomar och på allvar börjar bry sig om vad det är för värld de lever i egentligen. Den världen kan också vara både ljus och mystisk, utan att bli overklig för det.

Per Johansson

En otäck skugga i ögonvrån
När Flora tar klivet ur ett till synes tryggt förhållande vänds livet upp och ner. Hon njuter av sin frihet, umgås tätt med sin lillasyster, får nya vänner och en ny förälskelse blir till. Men någon finns i skuggorna, någon som vill henne illa, nån som väntar på rätt tillfälle. Skuggan får till och med mig som läsare att se mig om över axeln, jag blir lite mörkrädd och jag vill tända ljusen hemma. (Bra att jag läste boken på sommaren!) 
Författaren väver på ett smidigt sätt ihop olika händelser, nutida samt tillbakablickar. Hon ger oss även en inblick i de olika karaktärers tankar och känslor. Precis som i riktiga livet sympatiserar jag ibland med den ena, sen med den andra. Jag vill definitivt dricka gräshoppor med Grete och ta en öl med Clint. Och så vill ja ha en av Floras bullar! Nä, jag tar två!

Michèle Glatthard - författare

Välkommet återseende!
För 63 år sedan tog jag studenten vid Katedralskolan i Uppsala. En av mina studentkamrater hette Erik Palme. Några gånger under årens lopp har vi setts då delar av vår klass har träffats. Därför blev jag mycket intresserad då jag nyligen upptäckte att Erik skrivit en bok som handlar om honom och hans uppväxt – och mycket mer. Någon timme senare hade jag e-boken i min iPad och tillbringade ett par dagar med att läsa den från första till sista bokstav. Den bjuder på en spännande upptäcktsfärd genom en stor del av Sveriges 1900-tal. Erik och jag har utbytt tankar om den på distans. När vi ses nästa gång har vi mycket att prata om. Unna dig att läsa boken! 
 
Lennart Arvedson den 11 maj 2020.

Läs denna välskrivna recension i sin helhet på:
Recensioner: Min framor Ola - i skoggan av storpalmarna

Gripande och berörande!
Detta är Louise Falks självbiografi. Det är en bok om en lång kamp mot anorexi och om orsaker som kan ligga bakom. Det är en gripande och berörande historia på nästan 600 sidor. Men även om boken i mina mått är tjock är den lättläst. När jag läser boken blir jag arg på okunnigheten som finns hos personerna som ska hjälpa Louise. 

Anorexi är en hemsk sjukdom och jag tycker det är starkt av Louise att dela med sig av sin historia. Louise förhoppning med sin berättelse är att inge hopp till den drabbade om att det faktiskt går att bli både frisk och fri. Men också att ge mer förståelse och kunskap om sjukdomen till vårdpersonal och anhöriga. Det tror jag att den kommer göra. Jag har lärt mig mer om sjukdomen och fått tips på hur jag kan tänka om jag träffar någon som har sjukdomen.

Jag rekommenderar dig att läsa boken! 

Tack @louise_boken för recex och möjligheten att ta del av din historia! 

Linda (@bokmalen81)

Gripande och spännande!
"De försvunna" är en bok som tar tag i en. Trots att jag visste hur det skulle gå för Selma och Irma satt jag som på nålar under hela tiden som jag läste. Det gjorde ont hela vägen in i hjärtat att "höra" flickans rop efter sin mamma. Och så jag grät för den förvirrade gamla mommo. Jag kände moderns förtvivlan och saknad, Levis sorg efter sin hustru. Lars Alm har lagt ner mycket omsorg i sin text och det märks att berättelsen har en speciell plats i hans hjärta.

Michèle Maurer

Underbar bok!
Alltså vilken underbar bok du skrivit. Som du lyckats med att beskriva denna fantastiska vänskap mellan Maj-Lis och Majken. Att två främmande människor med en stor ålderskillnad kan finna varandra så fint som Maj-Lia och Majken gör. Det mest fantastisk är att när jag läser boken inser jag att även jag haft en Maj-Lis i mitt liv. Min mammas moster Ulla. En härlig dam som jag älskade att gå på stan med och det bästa vi visste att göra tillsammans var att gå och fika. Så tack @madeleine_strandberg för att du fick mig att minnas tillbaka lite. Hoppas verkligen att du fortsätter att skriva böcker Madeleine Strandberg.

Malin Börjesson

Dikterna berör
Jag tyckte att diktsamlingen var jättevacker, dikterna berörde mig mycket. Trots att de är ljusa och fina, så anar man sorgen bakom varje ord, bakom varje beskrivning. Men sorgen vänds och dikterna tröstar också, samtidig. Ett underbart känslosamt minne av en mor. 
/Lena

En imponerande debut av Roland Nilsson!
Han har skrivit en klockren skildring där vardagliga situationer blandas med en skrämmande framtid och hur vi redan befinner oss i ett övervakningssamhälle. Vi får följa huvudkaraktärerna Erik med författardrömmar, hans it-kunniga vänner och en spirande kärleksrelation. 
I tanken kan paralleller dras till politiska spel inte alltför långt bort. Det är riktigt roligt att läsa Roland Nilssons deckare från Sundets pärla, man märker att författaren kan sitt Helsingborg och det danska gemytet. Stilen är kärnfull, dialogerna går rakt på sak utan det tillrättalagda och man blir själv en del av gänget. Handlingen är stundtals suggestiv och läsningen drivs skickligt framåt i Rigshospitalets korridorer, där läkarvetenskapen tycks ha hamnat på fel sida om lagens gränser. Ser fram emot en uppföljare och nya mörka hemligheter som avslöjas, med samma nyfikna, rappa tilltal och i genuin Helsingborgsmiljö.

Zsuzsanna Larsson Gilice
 

Mörk och gripande!
Det här är en mörk gripande berättelse om Emma vars liv inte riktigt blev som hon hade tänkt sig. hon tvingas gifta sig med Niklas mot sin vilja och äktenskapet blir en katastrof. Hennes man är en ond man utan skruppler som ser till att även sonen följer i hans fotspår. Boken växlar mellan när hon var ung och lycklig och som äldre när hon tvingas leva det tuffa livet på gården.
Bokprataren

Levande och intelligent språk !
Nu har jag just läst alldeles utmärkt klassisk fantasy av min kollega på Ebes förlag, Maria Wälsäter. Jag har haft boken i hyllan ett år eller så, och när jag nu äntligen öppnade den kunde jag knappt släppa den igen, så bra var den. Den har alla de klassiska fantasyigredienserna: parallella världar, magi, kampen mellan det onda och det goda, samt en sprakande kärlekshistoria. Det som gör att den NÅR FRAM till mig är nog språket, Maria har ett levande och intelligent språk utan överdrifter. (Jag har svårt för språkliga överdrifter.) Och så är den väldigt spännande. Man får inte andas ut långa stunder förrän hon höjer pulsen igen! Jag har nu läst del 1, Avien, och ska snart börja med del 2, Stjärnfödd. Tack Maria för denna läsupplevelse!

Pia Hillerblad

”När jag tänker på döden så förstår jag ju att vissa människor kanske inte är skapta för att leva...”
•
Delar idag med mig av helgens läsning. Jag brinner för psykisk ohälsa och att prata om det. Skammen är inte din är en fin liten bok som vill bidra till just detta. Författaren delar med sig av privata texter som hon först endast skrev för sin egen skull. Textstyckena ger en insyn i hur tankarna kan snurra när man mår dåligt och jag kände igen mig i mycket!! Blev alldeles rörd under tredje och sista delen för det träffade mig något otroligt. Det var som att läsa något jag själv skulle kunnat skriva.
•
Boken är stundtals mörk och berör ämnen som självmord. Men den innehåller ett viktigt ljus, det ljus som uppstår när man hittar kärleken. Kärleken i en annan person som villkorslöst älskar en tillbaka. Svårt att ge boken ett betyg då den känns så privat och den här berör olika beroende av vad man själv som läsare har för erfarenhet av psykisk ohälsa..

Hemmabiblioteket på Instagram

Berörde mig verkligen på djupet.
Allt du aldrig hann säga är författarens första roman, och wow vilken bok! 
Jag älskade den här boken så mycket. Jag vet knappt vad jag ska skriva men jag ska ge det ett försök.
Redan efter några sidor var jag fast och kunde inte sluta läsa. Jag blev lite förvånad över hur vackert, detaljerat och målande språket var. Det var verkligen så fint. 
   Handlingen var gripande och berörde mig verkligen på djupet. Att veta att Allt du aldrig hann säga är en verklighetsbaserad roman gjorde att den berörde ännu mer. 
   Jag tyckte så mycket om Viola, och vid flera tillfällen ville jag bara ge henne en kram och säga att det kommer bli bättre.
   Mina känslor fick åka bergochdalbana under bokens gång och när jag hade läst klart boken var jag tvungen att bara andas för mina känslor var överallt. 

Allt du aldrig hann säga var helt fantastisk och den kommer inte lämna mig i första taget! Om jag ser fram emot nästa bok så är svaret ett självklart ja, jag behöver den nu på en gång! 

Betyg 9/10
En blogg för bokugglor

Anicia, din bok berörde mig djupt. Den gick rakt in i hjärtat och jag ville bara krama om dig. I en önskevärld skulle ingen behöva må som du har gjort. Men verkligheten ser inte ut så och därför är din bok så viktig för så många människor. Och det är ett så viktigt ämne att lyfta. Jag har aldrig tidigare läst dikt och prosa och inte heller känt någon längtan efter att göra det. Men det är helt rätt i den här boken. Avskalat, naket och ärligt. Du hade inte kunnat förmedla dina känslor på annat sätt. Det kändes skönt att boken slutade med en hoppfullhet inför framtiden. Tack för att jag fick läsa din bok. Jag önskar dig allt gott i framtiden! Ta hand om dig!

Carina Kristensen

Det er uvurderlig det du har samlett i denne boken.
Det burde vert lesning for enver politiker og samfunsengasjerte personer ++ flere land, og tatt det til etterettning. Her er mange som burde gå i skammekroken å skamme seg over det dei har gjort for enkeltpersoner og for samfunnet. Andre som har forsømt og underslått fakta, burde sonet sin straff i fengsel.
 Angående Tannhelsesekretærene, er eg helt overbevist over dei tre Brennpunkt programmene har ført til det positive utfallether i Norge. Dette førte til att en snøball begynte å rulle, som til slutt førte frem til et positivt utfall. Angående pasientene, har dette ikke bitt det samme medie fokuset som i tannhelsesekretærene sin sak. Så har vi den omtalte Strategiplanen til tannlegeforeningen. Den virker den dag i dag, det har vi fått erfarthelt til dags dato. Blir det noe av Uppdrag gransking tar opp dette temaet?Det har blitt gjort forsøk opp mot Brennpunkt i det siste for å få belyst amalgam, Bivirkningsgruppen, Forskingsprosjektene i Samarbeidsprosjektet. Det er nå avdekt alvorlig arkivsvikt i Helsedirektoratet angende Samarbeidsprosjektet (forskingsprosjektene) Vi ser på dette som gjennomført for å forhindre offentligheten innsyn i utviklingen i saken. Bare svindel for å dekke overamalgamens negative effekter.
 Her burde som du skriver, vert en garnskingskommisjon som gjekk i gjenom det som har skjedd i denne saken. Du har lagt ett gått grunnlag for et slikt gransking i denne boken!
Lidvard

Denna serie är helt fantastisk! 
Stjärnfödd är andra delen i trilogin Doressea, som följer Isondra och hur hon måste ta beslut för sin lillebrors överlevnad som kommer att vända upp och ner på hela hennes värld. Andra delen fortsätter nästan direkt då första delen slutade - och den har allt en kan önska sig.
   I Stjärnfödd är det lite mer fokus på karaktärsutveckling, världsbygge och mer förståelse om de magisystem som finns i denna värld, istället för mer plotdriven som första boken i serien var. Jag brukar aldrig fortsätta serier direkt efter att jag har avslutat en del, just för att jag ofta behöver en paus från karaktärerna och världen. Men med Avien kunde jag inte annat än att bara fortsätta på nästa del - för jag ville så så så gärna veta vad som händer och hänga mer med dessa fantastiska karaktärer som Wälsäter har skapat. Jag kände hur jag fastnade mer och mer för karaktärerna och kände med dem, och var även ledsen att de inte finns på riktigt.
   Denna serie är helt fantastisk. Om du inte plockat upp den ännu - så gör det. Har du aldrig testat fantasy? Läs denna. Är du van fantasyläsare och behöver ett nytt fantasyäventyr att fastna för? Läs denna. Jag vill bara ha sista delen i serien nu och jag kommer att läsa den så fort jag har den i min hand, hoppas att den kommer ut snart!
Jennifer

Jag blir än en gång starkt övertygad om att älvor finns! 
En tillbakablick på när Trollsländor följde mig genom Europa i somras! 
Liksom bärnstenar i vattnet är det här en berättelse som tar tag i mig, gör mig ledsen, arg och glad. Jag blir än en gång starkt övertygad om att älvor finns! Och visst kunde jag höra Näcken spela här om dagen när jag satt vid ån i den lilla byn i österrikiska alperna? 
Många av karaktärerna är jag bekant med sedan innan och vissa kommer jag på mig med att verkligen ha saknat. Det blev som att åter få träffa en kär vän. En och annan hade jag förstås hoppats på att aldrig få stöta på igen... 

Einar, lövjekarlen, kan vara en av de mest plågade själar jag nånsin fått följa! 
Var och varannan sekund vill jag ruska om honom, uppmana honom att ta tag i sig själv och inte vara så gnällig. Inget blir väl bättre av det! Sluta känn efter så mycket och gå vidare med livet, typ. 
Även fast han helt uppriktigt provocerar mig (något så FRUKTANSVÄRT ibland) så går det inte att inte tycka om honom. Ganska så mycket till och med. Hans överdriva känslighet (snudd på självplågeri) och omtanke om andra är ju trots allt det som gör honom till den fantastiska lövjekarlen som han är. Vem skulle inte vilja sitta framför en brasa, eller hungrig under en gran i regnet, med honom och prata om livets vedermödor?! 

Författaren har ett vackert och inlevelsefullt språk och det får mig att ibland stanna upp och ”dra ut” på sidorna (egentligen är jag en snabbläsare), vissa meningar läser jag till och med om! 
Denna gång, precis som med den första boken i denna trilogi, så gör författaren något oförlåtligt och jag får se om hon i tredje och sista delen kan gottgöra mig åtminstone lite … jag hoppas det. ;-) 
Tack för en minst sagt magisk läsupplevelse Michèle!  

Linda Gabrielsson

Läs den här om du gillar att läsa om näcken, älvor och andra väsen, du kommer då att älska den.
Det är en berättelse som rymmer så mycket sorg och tragik, men som även innehåller många goda och fina gärningar som ger mig som läsare lite hopp och förtröstan. Det är enormt fina skildringar av miljöer och olika sinnesstämningar.//Ett språk som är oerhört vackert och målande. Författaren är mycket kunnig och påläst om dekokter, älvor och folksägnen. En sorglig berättelse med många tragedier men även med vacker kärlek och mycket  av väsen, älvor och häxkonster.

Bokprataren

Fint språk, nästan poetiskt!
Viola växer upp med en alkoholiserad pappa men en desto mer kärleksfull och beskyddande mor.
Pappan, Mikkel, slutar dock dricka när Viola är i 10 års åldern och visar då upp vilken fin och rolig man han faktiskt är.
Men spåren är redan för djupa i Viola. Att växa upp med en missbrukande förälder gör sådant, sätter spår. De två får dock en fin relation, men snart sker något som kastar omkull precis allting...

Fint språk. Nästan poetiskt i stunder.
Vackra skildringar kring känslor och tankar och jag känner en stor igenkänningsfaktor på skildringarna kring Violas ångest.

Jag tycker att författaren skildrar en tonåring på ett väldigt fint sätt, vuxet men samtidigt med glimten av barndomen kvar. På det sättet märks det tydligt att boken är verklighetsbaserad och att känslor och tankar är egenupplevda.

Det är en ganska tuff bok. Känslomässigt.
Jag får vid flera tillfällen en klump i halsen och vet inte riktigt om jag orkar fortsätta läsa. Men jag gör det. Och jag är glad för det. Jag kunde faktiskt inte ens sluta läsa, boken lästes ut på ett par timmar..
Jag ser fram emot att läsa mer om Viola och hennes liv. 'Allt du aldrig hann säga' av Anicia S. Eriksson får 4 av 5 bokryggar
Tusen tack @aniciaeriksson för att jag fick läsa din bok

Zannas Bokhylla

De dödas själar, en hårresande och överraskande fortsättning på Den åttonde dimensionen! 
Äntligen stillades min nyfikenhet om vad som hände med Anton och alla jag lärt känna i Den åttonde Dimensionen. Med det inte sagt att jag fått alla frågor besvarade, tvärtom. Författaren väver skickligt ihop det som hände för längesen med nutid och det som komma skall, och då samtidigt som han tar oss genom olika dimensioner. Det kan låta snurrigt för den som inte har en aning om vart portalerna finns eller har rätt hjälpande hand att hålla i... 
Författaren har ett skickligt sätt att fånga nuet på som får dig att glömma tid och rum. Ibland blir det så fartfyllt att du kommer på dig själv med att läsa lika fort som t ex en bilfärd går... Ett visst stresspåslag men jag lever mig onekligen in i berättelsen! 
//
Det här är en varm berättelse som rymmer alltifrån uppoffrande kärlek till spännande äventyr som ibland får håret i nacken att resa sig. Att det bitvis skulle vara otäckt och hårresande borde jag ju redan förstått innan med tanke på titeln... Ser fram emot tredje delen som jag vet kommer inom kort! 

Tack för äventyret Uffe! 

Linda 
Läs hela på Recensioner "De dödas själar".

En bok som låter känslorna vara på utsidan.
Hennes sätt att skriva på är nytt för mig, dikt och prosa hör inte till det vanliga i min bokhylla men hennes bok som handlar om psykisk ohälsa har flera kompisar att stå bredvid.
Hennes sätt att skriva på fångar mig dock och jag är oerhört positivt överraskad över dikt och prosa, jag fastnar och fängslas i dessa verser. I den brutala råheten, öppenheten och hennes oerhörda mod som speglar hela boken.
Det är händelser som ingen människa ska behöva genomlida, men som väldigt många av oss gör (även mig inräknad).
Dessa händelser i en text som inte är facklig, som inte trycker ner dig som offer (för nej, det är inte vi som gjort fel) och som visar vår sida, vår eviga kamp som inte slutar bara för att händelsen är över sedan länge.
En bok som låter känslorna vara på utsidan, som vågar förklara det där mörka, som visar att man inte är ensam med att bära på dem.
Men viktigast av allt- en bok som visar att livet inte tar slut. 
Victoria Hellberg (Instagram)

Språket är riktigt bra och målande. 
Detta är Maria Wälsäters debutbok och det är en fantasybok som är den första i en trilogi. Den riktar sig till unga vuxna och uppåt.
Det är en fantasyberättelse som innehåller en del av de klassiska elementen, men den bjuder på en del nytt också. Den blandar detta på ett så bra sätt att det är en berättelse som man lätt tar till sig och man känner sig snabbt hemma i denna värld. Grunden är att två folkslag har en tvist som pågått länge, det är ett ständigt krig mellan dem. Det ena folkslaget har stängt inne sig i sin huvudstad och skyddar sig med hjälp av någon slags magisk barriär. Denna huvudstad är överbefolkad och fattigdom råder bland de flesta.
Det är i denna huvudstad som vi möter vår huvudkaraktär, Isondra, en ung kvinna som är full av liv och drömmer om världen och äventyren utanför murarna, det är ytterst få av stadens invånare som varit där och då under väldigt strikta bestämmelser. Boken är skriven i jag-form så vi får ett nära möte med Isondra och får lära känna henne väldigt bra.

Läs hela på:
Håkans bokhylla

Vilken fantastisk läsupplevelse!!  5 av 5!
Är så djupt imponerad över Marias berättarkonst, en läsupplevelse som verkligen slog mig med häpnad. Miljöskildringar som är grymt imponerande en fröjd att få ta del utav. Kändes som man var med i självaste handlingen och en önskan om man får ta med sig världen utanför bokens pärm. Hon har även en fantastisk naturlighet att beskriva karaktärerna, som är så målande och vackra bara det gör att Avien blir en underbar läsupplevelse.
Jag som är en fantast när det gäller fantasy rekommenderar alla ni som i normala fall inte läser i denna genger ska ta er tid att läsa Avien för den är så grymt bra.

Tack @maria_walsater för en fantastisk upplevelse och jag ser framemot att få ta del utav den kommande delen Stjärnfödd.

Mitt betyg blir fullpott 5 av fem möjliga.

Agnetha Lundebring Jönsson på Instagram
 

Hoppas på en fortsättning!
En spännande roman som balanserar med en fot i vår vanliga verklighet, och med den andra i en härligt magisk värld. Har njutit av starka känslor, med både kärlek och sorg, och personer man gärna vill komma nära. Hoppas det blir en fortsättning, för jag hade gärna besökt världen där Nintus finns igen!
Jenny

Äntligen fortsättningen för Anton i Mittel!
Eftersom det var ett tag sedan jag läste "Den åttonde dimensionen" så hade jag faktiskt inte full koll på handlingen. Så fort jag började läsa mindes jag Antons färd i Mittel. Nu blev det än mer mystik. 
Jag lärde känna Kjell och Max resa i Mittel och i nutiden, Hur ska de kunna fortsätta? Vem är den mystiska kvinnan? Vem är ledaren för Guuerna? Kommer Anton hitta ringen som behövs för att bli fri från hotet? 
Om DU tycker om fantasy som vävs samman med nuet, då tycker jag att DU ska läsa "De dödas själar" samt den första boken "Den åttonde dimensionen"! 
/ U P Enna´s största fan. 

Jag tycker om dikter när de griper tag i mig, får mig att känna något // När Marcus Löfblad skriver sina mer melankoliska texter, de ledsamma och de som skänker eftertanke, tycker jag att han har ett helt annat flyt och en ton som jag blir väldigt tagen av. Framför allt tycker jag om ”Min bästa vän” och ”Människa” men också ”Höstsnurr”. Det är då Löfblad får med mig i rytm, takt och ordval som jag blir fast och förtjust.
Skrapsår är absolut en läsvärd diktsamling och det som fascinerar mest tycker jag nog är hur olika ämnen som tas upp och hur olika stilar Löfblad skriver på.
//Smaka på dikterna lite längre och låta dem skänka eftertanke.


Läs hela recensionen på: Marias bokhylla

En viktig bok om hur psykisk ohälsa kan drabba och se ut.
En bok där författaren blottar sina upplevelser, sin oro, sin längtan, sin förtvivlan men också hopp - hur hon jobbar för att finna sin väg tillbaka till god hälsa och återvinna sitt självförtroende. 
I boken tar författaren upp sina tankar om hur hon utnyttjats sexuellt mot sin vilja. Att bli förövad möjligheten att välja, att säga NEJ! Skammen hon känner för detta sitt djupt, ett sår som inte läker och som vännerna ”sticker kniven i” när de berättar om sina debuter. Det sociala handikappet och utanförskapet detta ger. 
Hon beskriver också hur hennes pappa går bort i cancer. Hur hon under flera år många gånger trott att honom och inte är beredd när det händer. Att hon förväntas hantera beskedet själv. Att ingen frågar hur hon mår, vad hon behöver. 
Författaren har flera sorger som hon inte blottat eller fått hjälp att bearbeta. Det nämns ingenstans men föräldrarnas separation finns i botten. Pappans alkoholmissbruk, anhörigas medmissbruk. Att vara barn och tvingas bli vuxen utan stöd. Pappan som drabbas av cancer och går bort. Om att inte få ta farväl på ett värdigare vis. 
Allt som drabbar författaren ger ett ackumulerat känslomässig kaos som skapar psykisk ohälsa. Detta kaos skapas av yttre faktorer - och drabbar författaren som inte har en chans att värja sig. Den skam hon känner är inte uppkommen eller skapad av henne - den drabbar henne. 
Boken handlar också om vägen tillbaka till bättre mående. Om tron på kärleken - att nån tror på henne. Att våga ta emot positiva skeende och känslor. 

Läs hela på: BooksbyMarie