Skriv gärna en recension/kortare omdöme i formuläret till höger.
2020/04/20
Gripande och spännande!
"De försvunna" är en bok som tar tag i en. Trots att jag visste hur det skulle gå för Selma och Irma satt jag som på nålar under hela tiden som jag läste. Det gjorde ont hela vägen in i hjärtat att "höra" flickans rop efter sin mamma. Och så jag grät för den förvirrade gamla mommo. Jag kände moderns förtvivlan och saknad, Levis sorg efter sin hustru. Lars Alm har lagt ner mycket omsorg i sin text och det märks att berättelsen har en speciell plats i hans hjärta.
Michèle Maurer
2019/03/01
Jag skulle vilja se en unik och fantastisk film om dramat i de milsvida skogarna i Lainio, skriver Sven Nyberg på kuriren.nu.
Vidare skriver han: Alm visade redan i sina första böcker sin förmåga att skapa dramatik kring sina gestalter. Läsaren får nu dela Hilmas växande oro för dottern. Kommer hon att överleva? Selmas och Irmas strapatser ute skogen blir allt svårare. De går ner sig i blöta myrar, ingen mat har de och ingen möjlighet att göra upp eld. Berättelsen verkar trovärdig. Alm är förtrogen med både med bygdens natur och kultur.
Läs hela recensionen på Norrbottens-Kuriren
2018/10/31
Recension från huvudkaraktären.
Tack för boken!
Jag har redan läst den. Det är nog den första bok jag sträckläst!
Det blev förunderligt under tiden jag läste, jag blev tagen på riktigt.
Kände tårarna komma speciellt i slutet när soldaterna hittade mig och tog hand om mig på ett så fint sätt och min mammas glädje.
Jag har också känt ångesten min mor måste haft under de sex dygn jag var borta.
Nu ska mina barn i Sverige få läsa den John i USA ska få boken skickad till sig och jag hoppas du kan signera den.
Tack än en gång.
Kram
Rita
2018/10/28
Mycket läsvärd bok!
Jag fick tag i din senaste bok i fredags ”De försvunna”. Jag läste ut den idag, det var en mycket läsvärd bok, skriven som vanligt när jag läst samtliga dina böcker på ett mycket, mycket skickligt berättande sätt.
Leif Björkelöv
2018/10/20
Tack för en spännande läsning
Denna bok berörde mig jag kunde känna deras förtvivlan, saknad, sorg, hopp o längtan ju längre dagarna gick.
En bok som höll mig fast som gjorde att jag inte ville släppa greppet om den.
Måste säga att en bok är bra när man vet slutet, men man blir sorgsen när mommo dör o varm i kroppen när de hittar flickan.
Hälsningar
Uffe Andersson
