De rotlösa, av Johannes Daun Recensioner och kortare omdömen

Skriv gärna en recension i formuläret till höger på denna sida.

GRIPANDE I SIN ENKELHET!

I De rotlösa får läsaren under några veckor följa en brokig skara människor som lever under samma tak: slitna fabriksarbetare, trasiga familjer och ungdomar utan större framtidstro, alla mer eller mindre fasta i en stad i förändring där ingen av de egentligen trivs. Det de har gemensamt är hopplöshet och misär.

Författaren Johannes Daun ägnar ett kapitel åt varje medlem i hushållet och trots att läsaren egentligen inte vet mycket om dem (hur de ser ut eller var de kommer ifrån) så är det svårt att inte lida med de stackarna. Man vill så gärna att det ska gå bra för dem. Några scener kommer att dröja sig kvar hos mig länge, för att de är så sorgliga. Tänk att sorgen för att man har mist ett barn kan överskuggas av oron att inte ha råd med en kista. Eller att en människa kan bli så uppgiven att hen bestämmer sig att helt enkelt sluta hoppas.

Svenskt 1880-tal är en ny epok för mig liksom genren kollektivroman. Med andra ord hade jag ingen aning om vad som skulle vänta mig när jag började läsa De rotlösa. Jag är glad att jag läste den, för den är välskriven och berör. I mitt jobb som historisk guide och författare rör jag mig mycket i 1600-talets misär men vette tusan om inte 1880-talet var snäppet värre, på ett annat sätt. 


Michèle Glatthard, författare

Som historiker har Johannes Daun säkert bra koll på hur absurd trångboddheten kunde vara!
 Johannes Daun är historiker och antikvarie, verksam vid Textilmuseet i Borås. Med De rotlösa debuterar han som skönlitterär författare. Det rör sig om en historisk roman och arbetarskildring. Tiden är 1880-tal och miljön en stad där textilindustrins starka utveckling lockar till sig arbetskraft från den kringliggande landsbygden.//
I ett inledande kapitel låter Johannes Daun en representant för stadens hälsovårdsmyndighet inspektera det hus där bleckslagaren Isidor Lindström i andra våningens två rum och kök hyr ut bostäder till nio personer. Myndigheten vill nu varna Lindström för att hyra ut till fler. Lindströms företag går dåligt, han lever på de hyror han kan ta in för rummen på övervåningen. Som historiker har Johannes Daun säkert bra koll på hur absurd trångboddheten kunde vara vid den här tiden i det snabbt industrialiserade Sverige. Med sin upptakt i boken låter han läsaren få en tydlig inblick i hur det kunde se ut, men han lägger också grunden för hur boken sedan kommer att ta form. Han ägnar hyresgästerna i tur och ordning varsina kapitel, vilket gör det möjligt att skildra skilda levnadsöden som ändå vävs samman av bostadsgemenskapen (fast gemenskap kanske inte är alldeles rätt ord, trängseln leder givetvis till konflikter).


Christian Swalander
Läs hela recensionen på Alba

Daun göra ögonblicksbilderna glasklara

Johannes Dauns debutroman De rotlösa (Ebes förlag, 2021) tar avstamp i textilindustrialismens vagga. I en stad som fortfarande håller på att formas av de villrådiga människor som söker sig dit och kugghjulen vars tänder just har hakat fast i varandra. Under några korta, men avgörande veckor får man som läsare stå på tå och kika in genom fönstret till ett av alla de hushåll med trötta fabriksarbetare, naiva ynglingar och familjer vars dynamik präglas av en enda sak - nöden. Individer som saknar koppling till varandra och platsen, men som tvingas dela kök och vardagens kval för att dagspenningen helt enkelt inte räcker till något annat. Som har flytt landsbygden till fots, tar sig en sup i ett halvt äggskal för att mäkta med spinneriets hårda jargong och försöker att andas genom smutsen och det virvlande dammet.
På något outgrundligt vis lyckas Daun göra ögonblicksbilderna glasklara, trots att läsaren aldrig får reda på hur karaktärerna eller platserna ser ut. Bara vilka omständigheter som format deras tillvaro. Sidorna är fyllda av realistiska detaljer och tidstypiskt språk i ett högt tempo där Dauns bakgrund som historiker och antikvarie skiner igenom, och som läsare är det svårt att inte vurma för var och en av de rotlösa.
Romanen är en intressant och ödmjuk påminnelse om de som gått före. Om vilken ansträngning som krävs för att kväva en upprorisk instinkt och rätta sig i ledet. Och att det inte enbart var en bottenlös sorg att mista ett barn, utan en kostnad som under 1800-talet kunde ruinera och tvinga föräldrar att behålla liket i sängen tills de kunde bekosta en kista. Stycken som de stannar kvar, långt efter att man som läsare lagt ifrån sig boken och är en av alla de länkar Daun skickligt påvisar är en del av kedjan som lett fram till idag. Romanen lämnar en med den överhängande känslan av tacksamhet. För att då är då och nu är nu, och att vissa historiska skeenden bara kan upplevas i preteritum.


Josefine Hektor, 260520 

Ett konstverk
På omslaget till Johannes Dauns De rotlösa står att boken är en roman om ”en stad i förvandling”. Närmare bestämt handlar den om industrialiseringen av Sverige, sådan den upplevdes i en mindre industristad på 1880-talet.
 
I centrum för berättelsen står ett kollektiv som hålls samman av att medlemmarna bor i samma hus: en hantverkare på dekis, hans familj, samt några inneboende arbetare.
 
Daun är historiker och hans samhällsskildring är mycket övertygande. Dessutom är De rotlösa en synnerligen välskriven roman.
 
Kollektivromanen är en svår genre, men hos Daun blir den ett utmärkt verktyg för att skapa en mångfald av perspektiv på komplexa historiska processer. Stilen – som är lätt arkaiserande, och därmed bidrar till känsla av historisk autenticitet – imponerar också.
Mot slutet av romanen skriver Daun om böcker som utmanar läsaren att ”reflektera över samhället man lever i och dess utveckling”. En sådan bok är De rotlösa. Och därtill är den ett konstverk.


Magnus Nilsson
Professor i litteraturvetenskap / Professor, comparative literature

Den svenska småstaden i nytt ljus i nyutgiven historisk roman

I De rotlösa skildras livet i en stad, där ett spinneri är den nya stora arbetsgivaren, under några höstveckor på 1880-talet. Läsaren får följa en grupp människor som har gemensamt att de hyr boende på samma hantverkargård och att de av olika skäl har kastats in i livet i den växande staden. Men de är en salig blandning av kvinnor, män, barn, ungdomar och vuxna.//
Det är en hård vardag som skildras i den icke namngivna spinneristaden i De rotlösa. Förutom fattigdom saknade många människor en fast punkt i livet eftersom sådant som familj, boende och yrke var osäkra och föränderliga saker. I boken skildras även mobbning på arbetsplatsen, slagsmål mellan ungdomar och sexuella trakasserier.


Läs hela recensionen på: Svenssons nyheter

Skriv gärna en recension i formulätet nedan.