Skriv gärna en recension eller kortare omdöme i formuläret till höger.
2018/10/25
Nära och gripande
Har just läst ut "Kvinnan på stigen". Jag har fått följa huvudpersonen Johans väg till vuxenlivet. Det liv som skulle bli så annorlunda jämfört med hans egen uppväxt. Författaren har en förmåga att få mig som läsare att känna mig nära. Jag är där när jag läser och jag kan känna precis allt. Det är så smärtsamt att läsa om alkoholens dragningskraft. Men att i det också kunna skildra det fina som händer, glädje och kärlek, är skickligt.
Kvinnan på stigen gör Johans samvete påmint. Det är spännande, ja faktiskt skräckfyllt gestaltat flera gånger. Personligen tänker jag att kvinnan inte finns fysiskt närvarande. Det gör det ännu mer spännande tycker jag.
Författaren berättar rakt på, utan en massa onödigt inlindande. Det blir äkta. Den bör inte lämna någon läsare oberörd. Jag sitter med en massa känslor nu som kastas runt i mig när jag tänker på Johan och hans familj. Trots att det gör ont i mitt hjärta så ler jag ändå när jag tänker på den magiska insikten Johan får i slutet av boken. Den var så fin och inger hopp.
Jag kommer definitivt att läsa del 3 också då jag nu läst både del 1 och 2, i denna fina och spännande trilogi och jag kan varmt rekommendera alla andra att göra detsamma.
Tack Lars Alm för ännu en jättefin läsupplevelse.
Uffe
Kryddig kompott
Kvinnan på stigen av Lars Alm är hans andra roman, en fortsättning av berättelsen om Johan Hanssons liv från tonåren till vuxendomen. Vi fick bekanta oss med Johans barndom i den gruvarbetarfamilj vars liv skuggas av alkoholmissbruk och ett våldsamt leverne i Alms debutroman Pojken vid bäcken.
Huvudfiguren i bägge romanerna kämpar med att slita sig loss från barndomens traumatiska upplevelser, alkoholmissbrukande föräldrar, komplicerade syskonrelationer kantade av spritmissbruk, våld och ett liv präglat av ansvarslöshet, avund, skam och kärlekslöshet.
Kvinnan på stigen är en kryddig kompott på flera nivåer.
Kärnfamiljen har splittrats. Kommunikationen familjemedlemmar emellan präglas av oförmåga att tala om känslor, tonsätta dem med ord. Kommunikationskulturen består mestadeles av skrik och hot, oförmåga att kontrollera känslor. På finska skulle man kunna beskriva kommunikationskulturen med ordet vittuilukulttuuri, där avsikten med konversationen är att såra den andra med ordets svärd. De elaka orden är samtidigt ett tecken på djup avund och saknad av respekt.
Familjekulturen kännetecknas av individualism, rädsla för att bry sig och visa kärlek gentemot varandra. Var och en får reda sig själv. Uppmuntran och stöd lyser med sin frånvaro, vilket syns kanske bäst syskonen emellan, speciellt i Sivs och Rogers liv.
Ett annat bärande tema är den grova manskulturen, macholivet, där mannen ska styra, härska och underkasta såväl kvinnan som barnet. Besvikelserna och svårigheterna dränks i sprit, vilket gör att alla gränser till ett civilicerat beteende överskrids och kontrollen av känslor försvinner. De goda stundera i livet är få, men de finns där t ex för Johan i hans studier och musik.
Lars Alm skildrar på ett kryddigt sätt vad som händer när alkoholen tar makten i en människas liv. Han skriver färgstarkt om ständigt brutna löften, ständiga lögner för sig själva och för andra, ansvarslösheten, våldet och det mista förtroendet för varann inom familjen och bland de nära. Att växa upp i sådana kaotiska förhållanden sätter sina spår för hela livet. Det får också Johan erfara. Hans liv består av paradoxer. Å ena sidan representerar han förnuftet i familjen, men får inget gehör. ... forts
Irma Kuukasjärvi
Kommunikationschef, ekonom
Läs hela recensionen på: Kryddig komplott - recension
2016/11/11
Nu har jag sträckläst bägge böckerna eftersom jag inte kunde lägga dem ifrån mig. Det är en gripande skildring som inte lämnar någon oberörd. Jag har lidit med Johan och hans anhöriga allteftersom handlingen fortskridit. Mycket läsvärda och tänkvärda böcker som fastnar inombords!
Karin Sikö, Lund
2016/11/05
Kvinnan på stigen är en fristående fortsättning på Lars Alms debutroman "Pojken i bäcken" från 2015. Mycket känns igen i uppföljaren, fast här får vi följa huvudpersonen Johan upp i vuxen ålder med bas i födelsestaden Kiruna.
Skuldkänslor för tragedin med kompisen Tage lever kvar inom den uppväxande Johan, vars tidiga intressen mest snurrar runt musiken och bandet han spelar i. Bandet, The Zorros, vinner en uttagning och får åka till Stockholm och spela. Men det går inget vidare; "åk hem lappdjävlar", har någon av den tidens hemliga nättroll skrivit på den hyrda bilen.
Lars Alm har en förmåga att göra berättelsen om Johan levande, trots att jag med tiden förstår att det och det troligen ska ske. Inte minst gäller det Johans relation till modern, som rymmer mycket ångest men även små stunder av lycka. Boven i dramat är, som i "Pojken i bäcken", spriten. Det har blivit bättre, tycker Johan, men inte bra. Och mammans nya sällskap, Arne, gör det inte bättre. Det som börjar med ett litet glas, slutar inte sällan med fylla, bråk och ångest. Allt i en ond cirkel utan synbart slut.
Johan hatar sprit men börjar med tid ta lite vin vid "festliga tillfällen", för vin är ju något annat, som han säger. Och med det öppnas Pandoras ask för en karaktär som är velig och sällan kan ta konflikter utan rymmer stunder då livet kräver ställningstagande.
"Kvinnan på stigen" är både en vanlig utvecklingsroman och, eller kanske främst, en berättelse om hur arv och miljö formar människan, på gott och ont. Var det på förhand givet att Johan skulle få problem med alkohol och som vuxen man och pappa, efter sju sorger och åtta bedrövelser och slutligen egen insikt, behöva söka vård för alkoholmissbruk?
Lars Alms roman äger på det sättet hög aktualitet. Ångest är min arvedel, skrev Per Lagerqvist. Alla är vi barn av arv och miljö, men människans livsväg behöver för den delen inte vara predestinerad.
Kirunafödde Alms andra bok är nu inte en roman som enbart traskar omkring i säck och aska. Kärleken finns där som en tröst och fyrbåk, både när Johan bodde i Bläckhornet som ung, och i Snusdosan med Eva längre fram i livet. Och dess styrka är outgrundlig, inte minst när livsledan eller det dåliga samvetet satt sig på axeln.
"Du har en djävul på din axel. Ser du inte den. Det kommer gå dig illa", sa kvinnan på stigen till Johan, hon som gett romanen dess titel.
Jag hade gärna läst mer om henne, som de sa, blev tokig efter lillpojken Tages död. Kanske finns i den vaga gestaltningen fröet till en tredje roman från Lars Alms penna?
Ingemar Nilsson
NSD
2016/11/01
Båda böckerna har en mycket intressant Kirunabeskrivning. Jag känner igen mig mycket väl i miljöerna. Stryk fick jag varken hemma eller i skolan men känner igen det tragiska i en hemmiljö där stryk hör till vardagen från ett par nära kompisar i folkskolan. Personerna känns väldigt äkta. "Kvinnan på stigen" ger en fördjupad bild av den tidsepok som jag tillbringade i Kiruna, realskola och gymnasium i sju år. Mycket tidstypiskt beskrivet. Jag fick ett knytnävsslag i mellangärdet när "Du styr" dök upp i boken, den annonsen som var upptakten till anställningarna i Satellitbild AB. Nybyggarandan är inte att ta fel på. Jag ser med förväntan på nästa bok i serien.
Svante Astermo tidigare CEO/Presidet för Satellitbild AB.
2016/10/25
Boken kom igår kväll så jag har väl mer eller mindre sträckläst den. Jag upplevde den som mer sammanhållen är din förra bok och lika berörande, bitvis gripande. Flera avsnitt i den första delen av boken framstod som (av mig) självupplevda och jag tycker mig konstatera att vi har mycket gemensamt personlighetsmässigt. Ser fram emot att utbyta tankar med dig kring detta.
I andra delen beskriver du, som så många andra gjort, en kamp med ett alkoholberoende, men på ett vardagligt och odramatiskt sätt som även hos mig, som en stor del av livet arbetar professionellt med detta, gav nya insikter. Undrar hur många gånger jag själv, åtminstone i början av karriären, felaktigt i likhet med din psykolog har sagt ”av vad du berättat så ser jag inga sådana problem”. Visserligen var det nog formellt korrekt men samtidigt överslätande, missledande och för situationen destruktivt.
Allt knyts nu ihop i andra boken. Med dina böcker har du gett läsaren en rejäl chans till djupare insikt och man får bara hoppas att de tar lärdom.
Lennart Gustavsson, pensionerad psykiater/läkare vid Umeå universitetssjukhus.
2016/10/17
Nu har jag läst båda dina böcker och jag tyckte dom var enormt bra!
Sträckläste båda för att få reda på hur det gick för lille Johan .
Stackars barn. :( Ser fram emot fler böcker. :)
Aina Fröjd
2016/10/10
"Kvinnan på stigen" har jag läst och faktiskt läst om - den är mycket
bra! Gripande gerättelse om hur svår vägen kan vara från barn till
vuxen. Jag tycker att du känns "säkrare" i din fortsatta berättelse om
Johan ( jag kan, jag vill, jag törs).
- Men varför läste jag om den efter ett par veckor?
- Jo bl.a. därför att jag inte tror att den mystiska damen så "enkelt" - "det är bra nu Johan!" - befriade honom från den hemska vånda han bar på!
Hade/har jag missat nåt i berättelsen om Tage eller var han en "låtsaskompis".....?
Den som har tålamod och läslust ser fram emot den tredje delen.
Maj-Britt Duberg
2016/10/02
Har nu läst boken. Den var mycket bra. Jag kände för Johan i första
boken men vad har hänt med honom nu? Ingen sympatisk person. Jag var arg när jag läste hur han bar sig åt. Där spriten går in går vetter ut som mamma sa. Väldigt osäker på sig själv. Men skönt att det ordnade upp sig i slutet. När är det dags för bok tre?
Gunnel Forslund
20161002
Bra! Läsvärd, inlevelsefull och den skapar en förväntan att få läsa vidare om Johans liv i nästa bok.
Anna Kristina Kuoksu
2016/0925
Tyckte lika mycket om "Kvinnan på stigen". Boken fortsatte väldigt smidigt vidare in på Johans ungdoms/vuxenliv. Man förstår väldigt mycket varför saker och ting blev som de blev.
Vill verkligen läsa om Johans fortsatta liv.
Carina Pajunen
Skriv gärna en recension eller kortare omdöme i formulätet nedan.