Erik Palme
Min farmor Ola
I skuggan av storpalmarna
Utgiven på Ebes Förlag 2019
 
Välkommet återseende!
För 63 år sedan tog jag studenten vid Katedralskolan i Uppsala. En av mina studentkamrater hette Erik Palme. Några gånger under årens lopp har vi setts då delar av vår klass har träffats. Därför blev jag mycket intresserad då jag nyligen upptäckte att Erik skrivit en bok som handlar om honom och hans uppväxt – och mycket mer. Någon timme senare hade jag e-boken i min iPad och tillbringade ett par dagar med att läsa den från första till sista bokstav. Den bjuder på en spännande upptäcktsfärd genom en stor del av Sveriges 1900-tal. Erik och jag har utbytt tankar om den på distans. När vi ses nästa gång har vi mycket att prata om. Unna dig att läsa boken! 
 
Vem av dem kan kallas hjälte? Var det Olof? Eller Ola?
En man som hette Olof Palme - en brorson med samma namn blev senare statsminister -  född 1888, var den förste som 1918 anmälde sig till Den Svenska Brigaden. Det var en frivilligkår som skulle stödja ”de vita” som under ledning av general Mannerheim stred mot ”de röda” i det inbördeskrig som utbröt i Finland den 26 januari 1918, bara sex veckor efter det att Finland blev självständigt.  Olof Palmes motiv var en glödande nationalism som är svår att förstå. Hans beslut väckte bestörtning hos hans föräldrar, även modern som kom från adliga kretsar i Finland. Men Olofs fru, Ola - ja, hon hette så! - tycks inte ha haft invändningar, kanske helt enkelt för att hon vant sig vid att Olof ändå gjorde som han själv ville. Olofs handlande är obegripligt för en sentida eftersom han då lämnade fyra barn mellan två och åtta år gamla och en hustru som var gravid med ett femte. Beslutet blev ödesdigert. Olof och ett tjugutal andra svenskar stupade den 3 april 1918 i ett slag vid Tammerfors mellan de vita, inklusive Den Svenska Brigaden, och de röda stridskrafterna.
 
Några månader efter Olofs död föddes parets femte barn, sonen Hans. Han kom att få ett brokigt liv. Redan vid unga år fick han sonen Erik i ett tillfälligt förhållande. Erik, född 1938,  fick växa upp hos sin farmor Ola i Uppsala och bodde med henne tills han 1957 tog studenten för att sedan fortsätta sina studier i Göteborg. Erik har nu skrivit en innehållsrik berättelse om släkten Palme med Olas öden och äventyr i fokus. Den heter ”Min farmor Ola - i skuggan av storpalmarna”. 
 
Ola fick ett slitsamt liv med ständig oro för sin ekonomi och återkommande konflikter med släktingarna; deras traditioner och deras försök att förmå Ola att fostra sina barn och barnbarn i enlighet med dessa. ”I skuggan av storpalmarna” står det i boktiteln och det är också där handlingen i huvudsak utspelar sig. 
 
Olof och Ola bodde i Sigtuna när han gick bort. Ola blev kvar i Sigtuna till 1930 då hon flyttade till Uppsala där hon levde tills hon dog 1981, 93 år gammal. Ola var ständigt aktiv i samhällslivet, bland annat i Sigtuna stadsfullmäktige och som drivande kraft i Röda Korset i Uppsala långt upp i åldern. I boken får man en inblick i hur det kunde gå till under 1900-talet i Sigtuna och Uppsala på Olas tid, och även i Djursholm och Ånga Herrgård där ”storpalmarna” levde och verkade. 
 
Den mest kände medlemmen av släkten Palme var naturligtvis statsministern. Olof Palme visade sin respekt för Ola, som var hans faster, genom att personligen uppvakta henne på 85-årsdagen med en låda vin. När en flaska av det Ola kallade ”statsministervinet” gått åt skickade hon bud till systemet för att köpa en likadan som fick ta sin givna plats i lådan.  
 
Det varma och förtroendefulla förhållandet mellan Erik och hans farmor ger boken en särskild prägel, förstås. Kanske kan det sammanfattas med att Ola valde att 1978 fira sin 90-årsdag i Göteborg hos Erik och hans hustru Birgitta.
 
Lennart Arvedson den 11 maj 2020.
 

En intressant skildring av hur det var att vara kvinna!

Jag har nu läst din bok, igen. Och som jag tror att jag sade också  förra gången: den berör och rör mig, mycket. Du har mycket att berätta, är en god berättare och god stilist. Boken är vacker att se på och så finns det många och trevliga bilder i den. Verkligen tur att det blev en bok!
   Jag har behövt torka ögon och  snyta mig flera gånger under läsningen. Din farmor hade verkligen ett liv som förtjänar att berättas om.Trots stor och tung sorg och många problem så hade hon ett synnerligen rikt liv. Så känns det i alla fall för en läsare. Inte minst hennes år med barnbarnet Erik! Du var ju ett välartat barn, med naturintresse och musikintresse, och en duktig skolgosse, och hon fick möjlighet att ha egna intressen. Det är också en intressant skildring av hur det var att vara kvinna på den tiden med många att ta hänsyn till och rätta sig efter.
   Och dessutom var det roligt att få höra talas om din barndom och ungdom! Ola skulle ha vetat om den här boken.Men det gör hon kanske!
Gun Rorsman