Pojken i bäcken - recensioner och korta omdömen

2018/07/24
Det är lätt att se miljöerna framför sig och känna in känslorna kring de olika karaktärerna. 
Jag har just läst en berättelse, en skildring av alkoholismens gissel berättat ur pojken Johans perspektiv. De många av oss inte behöver uppleva själv är här berättat, inte bara inifrån husets väggar, utan också verkligen inifrån själ och hjärta. Det börjar med en djupt tragisk olycka som direkt gör ont att läsa och fortsätter sedan som en berättelse kring en dysfunktionell familj. Allt på grund av alkoholens inverkan. 
Det tar mig ett par kapitel att förstå författarens språk innan jag hittar rytmen i mitt läsande. Efter en stund blir dock språket en naturlig del av berättelsen. Det hör ihop med den tiden och den miljön det berättas om. Jag tycker om att författaren har hittat en egen stil. Starkt och bra. 
Det är lätt att se miljöerna framför sig och känna in känslorna kring de olika karaktärerna. Författaren har vävt in spännande vardagshändelser i historien vilket gör att man vill läsa vidare. 
Under tiden som jag läser börjar jag fundera på om det är fiktion eller självupplevt? Kanske både ock? Hur som helst gör denna fråga att jag kanske får mer ont i magen över alla tragiska händelser? Att boken berör så är ett gott betyg åt författarens berättande.  
Relationen mellan modern och pojken fångade mig extra mycket. Känslor där man slits mellan hopp och förtvivlan. Där är fin kärlek också mitt i allt kaos. 
Jag kommer definitivt att vilja läsa de andra böckerna om Johan. Tack Lars för en fin men tragisk läsupplevelse. 
 

2016/11/11

Nu har jag sträckläst bägge böckerna eftersom jag inte kunde lägga dem ifrån mig. Det är en gripande skildring som inte lämnar någon oberörd. Jag har lidit med Johan och hans anhöriga allteftersom handlingen fortskridit. Mycket läsvärda och tänkvärda böcker som fastnar inombords!

Karin Sikö, Lund

2015/12/22
Norrbottenskuriren

Debut om elände i spritens fotspår

Lars Alm, tidigare Kirunabo, debuterar med romanen Pojken i bäcken, som till stor del handlar om spritens förbannelse.

Huvudperson är pojken Johan, som växer upp i en gruvarbetarfamilj i Kiruna under 50-talet. Berättelsen är fylld av dramatik och Alm har förmågan att skapa spänning redan från början. Den 8-årige Johan leker tillsammans med en yngre kamrat vid en bäck, och den yngre halkar i vattnet och drunknar. Johan förnekar inför polis och föräldrar att han lekt vid bäcken med sin kompis, men den hemska upplevelsen förföljer honom och blir ett skuldfyllt trauma genom hela hans barndom. Han berättar inte för någon vad som hänt.//

Kiruna på 50-talet tycks nära nog vara en förgård till helvetet. Det är mycket fyllebråk, slagsmål, pennalism och elände. Men mot alla odds ordnar sig det mesta. // Man vill få reda på hur det går för den olycksdrabbade Johan. //

Sven Nyberg

Läs hela recensionen på Norrbottenkuriren

2015/12/15
NSD

En sexårings död i 1950-talets Kiruna.

Det är 1950-tal och Kiruna och det handlar mycket om skuldkänslor i Lars Alms debutroman. // Lars Alm, uppvuxen i Kiruna och bosatt i Lainio och Saltsjöbaden, är en fena att skildra stämningar. // Pojken i bäcken är en sorts utvecklingsroman där också Johans mamma har en central roll. Hennes utveckling efter "långvarig äktenskaplig söndring", det vill säga skilsmässan från den våldsamma mannen, är minst lika viktig. // Det är habilt berättad debutroman som engagerar. Men jag vill ju att Johan tar steg ur skyddsbubblan och visar sina talanger, inte minst inom musiken som till och med den oftast smått berusade fadern kunde förstå fanns.//
Jag sätter en slant att Pojken i bäcken får en uppföljare. Den läser jag gärna.
 
Ingemar Nilsson

Läs hela recensionen på NSD.se
 

2015/11/27
​Piteå-Tidningen

GRIPANDE OM HOPP

Lars Alm levererar en så stark och initierad berättelse att tanken att det kanske handlar om författarens egna upplevelser genast infinner sig. Många barn tvingades leva en destruktiv miljö under den här tiden – och fortfarande.

Författaren har klätt handlingen i en språkdräkt som lätt förflyttar läsaren in i den 1950-talsmiljö som berättelsen utspelar sig i. Lars Alms debutroman är en genomgående sorglig, tragisk och gripande berättelse, men också en berättelse om att ur orättvisor och misär kan det födas ett hopp.

Läs hela recensionen på:
Piteå-Tidningen

2016/03/14

Jag har nu, äntligen, läst klart din bok! Hade svårt i början att hitta 
läsrytmen. Det berodde nog mest på att jag hade en diger "att-göra" 
lista! // Ett visst mått av vemod fyllde mej, det fanns ingredienser i boken som gjorde att läshastigheten bromsades upp, eftertanken tog vid!

En bok som jag tyckte i början hade för långa kapitel? Eller var det att jag hade svårt att koncentrera mej? Miljöerna kanske störde mej något, jag är ju inte bekant med staden på 1960-talet!

Jag ville veta mer om hur det gick för fadern, hur han upplevde separationen. Eftersom han tog pengarna ur plånboken och skrev ihop en lögn, så tror jag inte att han hade förändrats så mycket!? I
bland fastnade jag i de långa meningarna, med flera kommateringar. Men egentligen störde de mej inte nämnvärt! 

Slutintrycket är att du har fått till en intressant historia med fler 
bottnar. Du har hållit ihop trådarna väl, även om jag personligen ville nysta upp några trådar till. Karaktärerna känns något diffusa, men de kan i uppföljaren lysa fram tydligt, med en del överraskningar i bagaget!

Du får en 3,5 av 5! Väl godkänt! Jag inser hur svårt det är att 
få ihop en berättelse som håller, tro mej, jag försöker själv och har 
flera ingångar och mycket material .... men det är inte enkelt. Därför tycker jag att du har lyckats bra!

Jan Unga

2015/12/12

Johans känslor och funderingar känns väldigt bekanta. Sannolikt upplever många läsare det på samma sätt. Särskilt mycket tyckte jag om julhelgen som började så bra. Johan vill man ju bara krama och trösta. Kanske kommer man i kontakt med barnet i sig själv och ser dess behov av tröst. Det kan vara rätt smärtsamt och där finns ett antal skyddande lager att ta sig egendom, vilket en bra bok hjälper till med. Du lyckas beröra och det är nog det viktigaste i ett författarskap.

Lennart Gustavsson, Umeå

2015/12/07

Jag tyckte boken var jättebra, rörande, fängslande och så spännande att man inte ville lägga den åt sidan.
Jag kunde inte sluta läsa för att få veta hur det skulle gå för Johan. När kommer det en ljusglimt i hans liv? Kan det bli värre? Kommer han förbli så ensam? Jag kände även väl igen mig från det jag fått höra av äldre släktingar om hur arbetarfamiljerna på den tiden hade det.

Med andra ord en mycket bra bok och jag ser fram emot nästa!

Jag blev ledsen av att läsa hur illa Johans liv gestaltade sig.

Det var en bok som jag inte ville lägga ifrån mig. Väntar på fortsättningen. Lars har ett sätt att beskriva som gör att man lever sig in i handlingen.  Han sätt att använda sig av målande och bildliga uttryck som gör  både personerna och miljöerna levande.
Välskriven och lättläst.

Ann-Louise Gidlund

2015/11/15

Har nu läst din bok. Tack för en kryddstark läsupplevelse! Boken skildrar ett familjeliv skuggat av alkolholmissbruk och allt det andra som det medför på ett väldigt ingående sätt. Hur det är att växa upp i ett kärlekslöst förhållande och familj och vilka konsekvenser det får för alla. Supandet och våldet fortsätter i nästa generation, en av familjemedlemmarna viker undan hela tiden och vågar inte ta ansvar. Egentligen ingen tar något ansvar utom modern som tänjer ut sig till gränsen för utbrändheten.

Skildringen av kvinnans ställning är också betagande. I familjen är hon förtryckt, förnedrat och misshandlad, men ändå stark. Hon är den sammanhållande kraften allt elände till trots, men hon rår inte på allt. Den äldsta pojken följer sin fars spår, medan dottern går nästan ett ännu värre öde till mötes. Lille Johan är på ett sätt klok nog för att beskåda allt från sidan och vågar till slut gå sin egen väg mot en ljusare framtid, får vi hoppas.

Det som också var intressant, men samtidigt visade en feghet hos näromgivningen, var att ingen vågade anmäla misshandeln eller supandet till myndigheterna. Grannskapet skyddade det som hände, troligtvis pga skamkänslor eller bara att det var så man gjorde på den tiden. Inte ingripa i familjens inre angelägenheter.

Efter skilsmässan blev det stundvis lite ljusare för hustrun och Johan, men det varade inte länge. När man inte har medel eller inte får hjälp för att hantera en så svår situation, så hamnar man in i den själv (refererar till att hustrun också började supa). Det som slår mig mest som kvinna, är att varför är vi kvinnor så "blinda" i vårt beroende av kärlek att vi tål vad som helst och att vi stannar kvar i en relation även om vi vet att den inte kommer att fungera (som i Sivs fall). Å andra sidan visste de väl inte bättre, hade ingen annan rollmodell, inget annat exempel.

Boken din har många skikt och många öden. Slutet tycker jag var helande i och med att Johan trots sin ungdom och trots sin svåra uppväxt förstod att han själv måste göra något för att inte hamna i samma läge senare. Huruvida det känslokalla och våldsamma klimat som han växte upp i kommer att påverka hans känsloliv vid vuxen ålder, återstår väl att läsa i din nästa roman?

Som sagt, jag tyckte om boken. Det är en kraftfull och kryddstark beskrivning av vardagen i en outbildad gruvfamilj som försöker överleva i en känslokall och nästan helt kärlekslös miljö präglad av faderns (=mannens) dominans och alkoholmissbruk. Berättelsen visar också många fördomar, bl a mot tjänstemän, utbildning och främlingar (t ex tornedalsfinskan).

Irma K 

2015/11/13

Tack för en två dagars spännande läsning. Ser spänt fram mot fortsättningen.

Inger Alm
 

2015/11/05

Nu har jag läst ut din bok. Mycket bra! Men jag var lite beklämd hela tiden. Kände så för pojken. // Nu väntar jag med spänning på nästa bok.

Gunnel Forslund

2015/11/04

Det är en välskriven och lättläst och läsvärd bok. Modigt av dig. Köp den, läs den! Vi väntar på nästa bok!

Georg Juto

2015/11/01

Det var en underbar bok. Så välskriven och väldigt beskrivande. Kände mig åter i Kiruna. Hoppas man får följa Johan.

Carina Pajunen

2015/10/26

Boken är bra.

Solveig Johansson

2015/10/23

Den är otroligt bra, svårt att lägga den ifrån sig.

Elisabeth Möllerström

15/10/21

Jag tycker att du har skrivit mycket bra, den var lättläst och det är mycket man känner igen.  Den ska du ha stort  tack för!

Elisabeth Lindberg

15/10/20

Köpte boken av dig på bokmässan i Kiruna förra veckan, medvetet läser jag den sakta, några kapitel i taget. Den griper mig så intensivt och med en värme, vemod och förhoppning följer jag Johans steg. Tack Lasse!

Elisabeth Alm
 

15/10/19

En mycket bra bok. Fint språk och skrivet på ett sätt som fångar en.

Gudrun Westerberg

15/10/18

Fin debut Lars! Stark berätelse om Johan.

Maj-Britt Duberg

15/10/18

Hej Lars!
Nu har jag läst boken och jag är helt slut. Tror inte jag läst ut en bok så snabbt nån gång. Den rörde upp så mycket känslor samtidigt som den var spännande och upprörande. Tyckte också om språket du använde och den kirunanska jargongen. Fick mig oxå ett gott skratt lite då och då. Starkt och modigt av dig att skriva boken så gripande. Nu väntar jag med spänning på nästa bok.

Annette Widmark

15/10/17

Hej har nu följt Johans resa, och vill tacka för en välskriven och inlevelsefull skildring om hans barndom. Mycket läsvärt!

Anna-Kristina Kuoksu

15/10/17

Hej! Gratulerar till en mycket bra bok!  

Britta F Johansson

15/10/16

Kunde inte lägga boken ifrån mig, sträckläste hela natten. Gripande. Fantastisk bok, den kommer att användas i en  läsecirkel.

Lucia Boden