Skrapsår - recensioner och kortare omdömen

Skriv gärna en recension eller kortare omdöme i formuläret till höger.

2019/03/02
Finns något för alla
Jag hade, för länge sedan, en period då jag läste mycket dikter. Trots att jag vanligtvis är en väldigt positiv människa så råkar även jag ut för perioder då jag är nere och jag upptäckte att en del dikter faktiskt fick mig att må bättre så jag kom lättare ur en mildare deppighet.
Nu är ju inte dikter något som man egentligen ska läsa såsom jag gjort den här gången, nämligen rakt av och hela boken i sträck, utan man ska nog ta lite tid på sig, kanske till och med bara läsa en eller ett par dikter per gång, smaka på orden och ge sig själv tid för eftertanke. Tyvärr hade inte jag tid till att göra så den här gången utan läste hela diktsamlingen rakt av i ett svep. Istället kommer jag senare ta upp den här boken igen och läsa om dikterna en i taget i lugn och ro för jag känner verkligen att den här diktsamlingen är något för mig. Marcus Löfblad tar upp dagsaktuellt men också sådant som är allmängiltigt i sin diktning och det är en fördel för då finns något för alla och det fanns väldigt många dikter som jag blev berörd av.

Skrapsår är Marcus Löfblads debut. Jag tycker väldigt mycket om den här diktsamlingen och hoppas att det inte tar alltför länge innan Löfblad kommer ut med en till.

Tack Marcus Löfblad för rec.exet!


Läs hela på: Boklysten

2019/02/19
Blir väldigt tagen. 
Jag tycker om dikter när de griper tag i mig, får mig att känna något (kan egentligen vara vilken känsla som helst som den frammanar på grund av sitt innehåll). När Marcus Löfblad skriver sina mer melankoliska texter, de ledsamma och de som skänker eftertanke, tycker jag att han har ett helt annat flyt och en ton som jag blir väldigt tagen av. Framför allt tycker jag om ”Min bästa vän” och ”Människa” men också ”Höstsnurr”. Det är då Löfblad får med mig i rytm, takt och ordval som jag blir fast och förtjust.
Skrapsår är absolut en läsvärd diktsamling och det som fascinerar mest tycker jag nog är hur olika ämnen som tas upp och hur olika stilar Löfblad skriver på.
//
Något jag tycker om är att den är uppdelad i olika kortare ”kapitel” där olika teman tas upp. Det blir lättare att plocka upp den och leta efter dikter som passar humöret om dessa är samlade på ett ställe. Det roliga för mig i det var att det blev tydligt för mig vilka delar jag tyckte bäst om. Där kommer alltså det här melankoliska, lite ledsna, kanske världskritiska och då fastnar jag.
Det allra bästa var absolut att jag var tvungen att ta ett kort på dikten ”Hej” och skicka till en kompis för att fråga om inte det lät som om dikten var skriven om mig. Hon höll med (men det är ändå okej att säga hej till mig). Här nedan följer Marcus Löfblads dikt ”Hej” (s.53).


Läs hela recensionen på: Marias bokhylla

Skriv gärna en recension/kortare omdöme i formuläret nedan.